söndag 11 mars 2018

Lilla Sigvard - porträtt

Här är min nya lilla kille i närbild. 

Han är lite skelögd, ibland syns det mer och ibland mindre men jag tycker han ser lite förläst ut och har börjat kalla honom för chalmeristen. Vi får väl se om skelningen går tillbaka, ibland gör den det, men så länge han inte har ont av det tycker jag det bara är charmigt. 


Sigvard "Jag måste ju visa mina tänder också matte! Jag kan gapa som ett lejon!"


En liten kanin.


Sigvard "Kanin? Chalmerist? Jag är ju världens bästa Sigvard ju!"
Matte "Klart du är, världens finaste Sigvard!"


Jag försöker leka mycket med Greta och Gabriel så att de får annat att tänka på och så de får spralla av sig, det uppstår ju en del spänningar i gruppen när det kommer en nykomling.

24 timmar efter att han kom hem kan Greta och Gabriel koncentrera sig på vippan och nästan glömma bort att Sigvard sitter och tittar på.


 Sigvard vågar inte jaga vippan men när de stora katterna har slutat hoppa kommer han fram och tittar vad de gjort.



2 kommentarer:

Vår sparvhök är på plats

Det smällde till ordentligt på rutan i vardagsrummet, jag hann inte se vad det var men på rutan fanns en stor blodfläck.  Det händer ...