fredag 29 juni 2018

Sigvard 7 månader, Greta 1 år

Mina älskade småtroll börjar bli stora. Sigvards kastrering har läkt fint men han lyckades ramla och slå tänderna i underläppen på midsommarafton så jag har varit orolig över det men det ser ut att läka fint *peppar, peppar* och är bara en liten grop kvar i läppen. 


Sigvard var väldigt samarbetsvillig ikväll och satt kvar länge och poserade för mig. Hur söt kan man bli egentligen?


Bedårande skelögd och otroligt kramig. Sigvard är nog den mest kramiga kattunge jag någonsin har haft.


Jodå, han kan allt sitta still ibland.



Greta var inte på humör men jag lyckades få en bild på hennes vackra ögonfärg, hon tycker inte om att titta mot ljuset så man får vara snabb.


Hur får man dem att sitta så fint och titta (nästan iaf) mot kameran samtidigt?


Man gör det till en lek och använder rekvisita utanför bild och så får småtrollen leka emellan varven.


Sigvard "Jag är en stor tuff jägare, fattar du det Greta?!"
Greta "Tagga ner brorsan..."


Sigvard "En himla cool kille är jag... och supertuff faktiskt!"
Greta "Ja, ja, vi får väl se hur det är med det. Pilutta dig det är ändå jag som bestämmer!"


Imorgon är det precis en månad sedan vi förlorade vår älskade Gabriel, det känns tungt. Utan mini-fjantarna hade det varit bra mycket värre, de gör livet så mycket roligare även när det är tufft. Vilken tur att det finns katter!

måndag 18 juni 2018

Nykastrerad Sigvard

Igår kväll var de så där söta med varandra att mitt mattehjärta bara smälter och jag hoppas på mera sådant när Sigvard lugnat ner sig efter kastreringen. 


Mitt minne brukar vara bra men för säkerhets skull satte jag upp en lapp på dörren igår kväll, det har varit så mycket nu att jag känner att jag blivit lite tankspridd. 


Inte nöjd liten kille. Ingen frukost och så får man sitta i buren och höra att matte tar fram matskålen till Greta och så måste man åka bil och bli lämnad hos veterinären.

Matte var inte heller jättenöjd, det ska bli skönt när det här är gjort men jag avskyr att lämna mina små hos veterinären. Jag blir så orolig.


Jag passade på att köpa en ny tandborste och en liten mus till Greta och Sigvard, något ska man väl ha när man varit duktig.


Han var rätt vild och rastlös när han kom hem och har inte somnat ännu fast han varit hemma i 4 timmar men han låg ner och vilade i 5 minuter i alla fall. Han har ätit och druckit och gått på lådan och det är väl det viktigaste ändå.


Sigvard har fått rådet att gå ner lite i vikt och se upp med maten nu när han är kastrerad, vi får väl se vad han tycker om det. Jag ska börja med att minska på torrfodret och ge mer blötmat istället så får vi se vad som händer med vikten.


Stooora pupiller på nyvaken liten kille.


Det är roligt att busa med Greta även om man är lite groggy och hon är överlycklig över att inte vara ensam längre.






Greta har inte varit ensam många gånger förut. Den här gången var hon väldigt upprörd när jag kom hem och hon blev jätteglad när jag öppnade buren och Sigvard var med tillbaka. Kanske minns hon att för inte så länge sedan tog jag med mig Gabriel och kom tillbaka med en tom transportbur?

Stackars liten, hon var så glad över att vi kom tillbaka båda två. 



Sigvard gör sitt bästa för att få av tratten, hoppas veckan flyger förbi så att jag kan ta av den igen. Han ska ha den i tre till fem dagar, hönsmatte tycker att fem dagar låter bra så att vi inte tar några onödiga risker.


söndag 17 juni 2018

Småtroll

  Om någon undrar varför mina blommor ser lite lustiga ut så är förklaringen den här, mina småtroll älskar att göra sönder dem.


Greta "Blommor är faktiskt världsliga saker... Dessutom är det meningen att man ska äta på dem!"


Krukorna sitter fast med häftmassa, annars hade de gått i golvet för länge sedan.


Sigvard ska kastreras imorgon och får inte lov att äta något efter klockan 22 ikväll, jag gissar på att han kommer att väcka mig tidigt.


Hönsmatte har redan oroat sig i en vecka över att lillen ska sövas imorgon, håll tummarna för att allt går bra och att värmen håller sig borta ett tag så att det blir mindre infektionsrisk.


Greta är fortfarande lite nedstämd och söker sig ovanligt mycket till mig, hon letar inte längre men sitter och ser ledsen ut ibland. Jag tror att hon liksom jag saknar vår fantastiska Gabriel, han som var så lugn och trygg och rolig och charmig och kramig.

Jag saknar att ha min lilla fjant i hasorna hela tiden, att alltid ha en liten följeslagare som tyckte att jag var det bästa som fanns i hela världen. Att veta att vad som än händer så finns han där hemma och väntar på mig, han som aldrig tröttnar på att lyssna eller inte har tid. Han som alltid möter mig i dörren. Han som alltid ville ha en kram, han som alltid ville ge en kram.
Min bästa vän.

Utan småtrollen hade det varit olidligt tomt.



lördag 9 juni 2018

Gosiga småtroll

Jag hittar dem allt oftare nära varandra och nästan kind-mot-kind men inte riktigt och när jag närmar mig med kameran flyttar de sig direkt.


Sigvard ska kastreras snart så han lugnar sig lite...


så att Greta kan få krama honom utan att han biter henne i öronen.


Mitt hjärta blir alldeles varmt när jag ser detta. Greta brukade gosa med Gabriel och busa med Sigvard men nu dras hon allt mer till sin busiga lillebror.


Visst är de fina tillsammans?


Mina älskade småtroll, så fina och mjuka och goa i sättet. Jag är så glad att de har varandra.


onsdag 6 juni 2018

Min palm...

Alltså de får ju tugga på den för den är inte giftig för katt och ganska tålig men måste man verkligen hänga i den som en liten apa Sigvard?


Sigvard "Ja det måste man faktiskt matte, annars tar Greta den!"


Efterbild - palmen är en tålig liten rackare.


Jag börjar bli redigt trött på att ha nerdraget jämn men i den här värmen kan jag inte göra annat, vi har haft sol och blå himmel i en månad nu och runt 30 grader i en hel vecka.

tisdag 5 juni 2018

Nya vippor

Greta och Sigvard mötte mig i dörren och ville leka och det passar ju bra för idag har vi fått paket.


Sigvard "Vad är det vi har fått matte?"
Jag älskar öronrufset.


Sigvard får testa att gå bland bubbelplasten.


Det är inte klokt att jag sparar halva kostnaden genom att skicka efter svensk kattmat ifrån Tyskland. Den här gången köpte jag en ny skål till Sigvard också, en som gör att man måste äta lite långsammare.


Vilken lycka! Matte har beställt tre nya vippor av Gretas favoritmodell.





Min gamla stationära dator la av i förra veckan så nu har jag äntligen fått anledning att göra mig av med mitt jättastora datorbord och vi fick mer golvyta att leka på i sovrummet.



Hu söt får man bli?


Greta spanar in Sigvards nya skål och hälsar att hon behöver minsann inte en sådan för prinsessor slänger inte i sig mat.


Vår sparvhök är på plats

Det smällde till ordentligt på rutan i vardagsrummet, jag hann inte se vad det var men på rutan fanns en stor blodfläck.  Det händer ...