måndag 22 januari 2018

Världens bästa Greta

Den här bilden hade ingen utställare valt för balineser ska inte ha klotrunda ögon (och det har Greta inte heller) men jag tycker bilden är helt fantastisk för den är så himla mycket Greta. Så här ser hon ut när hon undrar om jag har lust att leka med henne.

Greta "Jo för vi har ju en massa skojsiga saker matte, visst vill du väl kasta något så jag får apportera?"


Inte världens bästa bild på någon av oss men samtidigt är den helt perfekt för det här är Greta, helt plötsligt sitter hon där och pratar med mig och då är det bara att lyssna.


Hon tycker om att pussas också och när hon är som gosigast...


så trycker hon upp rumpan i ansiktet på mig och så dör jag nästan av skratt.


Det har varit väldigt kallt i lägenheten i ett par dagar och då är det mysigt att krypa ner bland filtarna i soffan.


Visst är de fina tillsammans?


Greta "Ska vi busa matte?"


Golvlampan vid soffan är poppis så här års för under den blir det varmt och gott.


I korgen vid matbordet.


Gretas fisk på golvet är en riktig favorit och hon bär ofta omkring på den.


En av få bilder som faktiskt visar hennes vackra blå ögon.


Nu sitter Greta och spinner och puttar på mig med tassen, dags att ställa undan datorn och ta fram hennes leksaker. Kanske är det dags att hitta Nemo?

lördag 20 januari 2018

Sigvard 8 veckor

Veckorna går och nu har lilla Sigvard och syskonen hunnit bli 8 veckor.

En hel bukett med de vackraste små kattblommor! (Uppfödaren berättar att de är lite missnöjda här för att någon bestämt sig för att vädra och städa... vilken hemsk tillvaro för en liten kattunge alltså ;)  )

Foto: Lisa Prytz SE`Qjou´s
Sömntuta. 

Foto: Lisa Prytz SE`Qjou´s
Nu har mer än halva tiden gått, snart kommer han!

Foto: Lisa Prytz SE`Qjou´s






Greta tittar på film (och på Sigvard)

Greta tittar ibland på tv men helst på datorn. Ekorren är verkligen fascinerande...


men hennes favoriter är den här filmen med alla fåglarna.


Greta "Om jag bara smyger så..."


"Smock!"


Greta "Tittar du också matte? Såg du?!"


Oj, oj, oj... Spänningen är olidlig.


Greta "Matte, matte!!! Så du? Titta då!"


Om man lyfter henne lite nu så håller hon huvudet på exakt samma ställe, man kan ju inte släppa de där små fulingarna för en sekund.



Vi brukar samtitta, Greta sitter i mitt knä och tittar på datorn så tittar jag på tv:n i bakgrunden.


Sen dök det upp en ny figur på skärmen, Greta tittar fascinerat. Det jamas på filmen och den vita lilla saken rör sig på ett spännande sätt. Vad är det?

Det är ju lilla Sigvard.


Greta tittar på filmerna på Sigvard flera gånger och blir alldeles trollbunden, tänk om hon förstod att det är hennes blivande partner in crime hon ser.

Tänk så kul de ska ha.


Återbesök

Gabriel har varit på återbesök hos veterinären för att följa upp medicineringen och för att göra en hälsokoll. Han avskyr ju verkligen att "ÅKA BILEN!!!" och vrålar hela vägen dit men han är världens snällaste hos veterinären och det var inga problem för mig och sköterskan att ta venprov på honom. 


Det är läskigt att sitta i väntrummet och Gabriel ropar hela tiden ut sin oro och sitt missnöje.


Inte helt nöjd med tillvaron, helst vill man ju vara hemma med sin Greta och ligga och kramas på soffan.

Gabriel fick mycket beröm för att han har gått ner i vikt igen, när han stod på högre dos kortison och var ensam hemma hela dagarna gick han upp till 5,5kg. Nu är han nere på 4,8 igen och det är alldeles lagom.

Fick han själv tycka till skulle han gärna äta kattungemat och bli tjockare igen men som matte måste man ju tänka lite mer långsiktigt, det är inte snällt att låta djur bli tjocka och kortisonet innebär förhöjd risk för diabetes och den risken blir mycket högre om han dessutom är överviktig.

Vi fortsätter som vi gjort hittills.


Eftersom Gabriel är symtomfri ska vi sänka dosen kortison igen på prov och jag ska fortsätta städa ofta och dammsanera här hemma igen fast vi har u redan så undanplockat att det finns inte mycket att ta bort. Jag har ju själv ont av damm.


Svaren på blodproven kommer om en vecka och planerat återbesök är om ett halvår.

Just nu njuter Gabriel och jag av att få sitta tillsammans hemma i soffan och titta på snön som faller utanför fönstret samtidigt som vi hör Greta rumstrera i sovrummet.

Jag tror att Gabriel är nöjd med tillvaron och mår gott.

måndag 15 januari 2018

Sigvard 7 veckor

Tiden går både långsamt och snabbt på samma gång, jag längtar tills han blir stor nog att komma hem och veckorna kan inte gå fort nog, samtidigt är det otroligt roligt att följa hans uppväxt genom bilderna Lisa skickar varje vecka. 

Hur söt kan man bli?
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 
 Sigvard längst bak på bilden och jag försöker låta bli att titta på brorsan till vänster i bild, han var jättemysig när jag var där och ibland leker tanken med att vi skulle ju faktiskt kunna ha fyra stycken ändå. Från början hade jag ju tänkt skaffa mig en trio och så efter några år köpa en fjärde...

Fast jag ska inte ha fler katter än jag hinner med så tre blir lagom här men om någon letar efter en riktigt charmig liten kille så vet ni var vi ska titta.

Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 

Sigvard visar att han har mästrat "Voffor då då?"-blicken.
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 
 Koncentrationen är hög...
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 
 eller så går han omkring och är konstant förvånad :P
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 
 Konstant söt är han garanterat min lilla prins!
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 
 Mamma Chica i bakgrunden, det gäller att koll på vad som sker.
Foto: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 


Filmklipp: Lisa Prytz SE Qjou´s katteri. 

Nu är vi en vecka närmare till att han får komma hem! 


Ps. Jag fick dessutom precis ett roligt besked, vi har vunnit en fototävling med en av våra julbilder och det kommer en överraskning på posten. Spännande! Ds.

söndag 14 januari 2018

Gretas kastrering

Jag lämnade lilla Greta på sjukhuset på måndag morgon och åkte till jobbet, man får ju alltid en klump i magen av att lämna sina pälsbarn på sjukhus men jag skulle få hämta henne redan klockan tre så då kändes det ändå ganska uthärdligt. 

Sen vet jag inte vad som hände, jag var helt frisk på morgonen men kände mig lite knepig i halsen vid lunchtid. Klockan tre när jag kom till sjukhuset kände jag mig helt slut och vid 16 när jag kom hem hade jag influensa och kunde knappt stå på benen. Jag tror aldrig jag blivit så sjuk så snabbt. 


Jag hann kolla hur hon såg ut och ta en bild att jämföra med ifall jag skulle tycka att hon var svullen senare...


 sen fick jag försöka lugna henne för hon var väldigt stressad när hon kom hem.


Dels ville hon ha mat men när jag erbjöd henne den vände hon bort huvudet,


det tog ett par timmar innan hon kunde äta lite.


Det hon ville var att leta upp alla sina favoritleksaker och försöka få mig att kasta dem så hon fick apportera, något jag absolut inte ville för jag ville ju försöka lugna henne.


Greta "Titta matte, världens finaste spindel! Kan du kasta den?"


Lite groggy och vinglig och väldigt lycklig över att vara hemma.


Gabriel var inte glad på henne. Eller jo, han blev överlycklig när jag hade henne med mig när jag kom hem men hon ska minsann veta att hon inte får lämna honom ensam.
Gabriel "Mutter, mutter. Hela dagen har jag undrat var hon var?!"


Jag var väldigt tydlig med att jag tog med henne och visade honom flera gånger att hon satt i buren och att jag tog den med mig men stackars Gabriel som var så ledsen när han var ensamkatt måste ha blivit ledsen ändå för han kunde ju inte vara säker på att vi kom tillbaka.

Greta tvättar honom tröstande. Kanske inte så effektivt om man tänker på hur ren han blir när det ligger en plastkant mellan dem men Gabriel blev gladare.


Ingen katt tycker om att inte få tvätta sig och mitt i feberfrossan har jag försökt ge henne lite tid när hon fått tvätta sig och jag har hållt över såret för att skydda det.


Gabriel "Så här ska det faktiskt vara Greta hör du det? Vi ska vara tillsammans alltid!"


Greta fattar inte varför mattes hand måste vara så där himla i vägen hela tiden.


 Efter varje måltid brukar Greta sitta på diskbänken och leka med vattnet när Gabriel äter sin mat. Jag tar av tratten när hon äter och nu har hon passat på att tvätta sig när hon sitter där.


Som tur är har operationen och läkningstiden gått jättebra för jag har verkligen varit jättesjuk och sovit i flera dygn.


På måndag slipper hon dessutom kragen, tänk vad glad hon ska bli.

Världens bästa Greta

Den här bilden hade ingen utställare valt för balineser ska inte ha klotrunda ögon (och det har Greta inte heller) men jag tycker bilden är...