söndag 20 januari 2013

Vapenbröder

Jag fotar mycket och har mängder av bilder på Lucas på sjukhus, bilder på hur vi matar och medicinerar, filmer på Lucas som har svårt att andas...

Tanken var både att jag själv skulle kunna se förändringar dag för dag (för man blir hemmablind och det är svårt att lita på vad man ser när man har så mycket känslor för den som är sjuk) och att visa andra hur kattsnuva kan se ut. Kunde jag genom att visa dem få en enda människa att börja vaccinera sina katter så skulle jag kanske må lite bättre mitt i eländet.

Jag har sparat bilderna men kommer inte att visa upp dem, det känns som att utelämna liten Lucas alldeles för mycket. Jag orkar själv inte se dem igen. Kanske längre fram. Det är bra att bilderna finns om jag någon gång tvivlar på att jag välde rätt för när jag ser dem vet jag med all säkerhet att jag gjorde det.

Istället vill jag visa er något vackert, något äkta: Syskonkärlek!


Bilderna är tagna näst sista dagen hemma. Lucas fick in i det sista hemma vakna bredvid sin vapenbror, lekkamrat och kompanjon Gabriel. Sista veckan var han på sjukhus men jag hoppas att han någonstans mindes det här och mådde bra av det.

Kan det bli vackrare än såhär? Den som är så sjuk att den håller på att gå under får känna sig älskad och som en del av flocken. Får fortfarande vara med.


Jag har fått en av mina favoritsånger på hjärnan ända sedan jag sa förlåt och farväl till min Lucas:
The Mamas & The Papas "Dream a little dream of me."

"Say nighty-night and kiss me;
Just hold me tight and tell me you'll miss me.
While I'm alone, blue as can be,
Dream a little dream of me.

Sweet dreams till sunbeams find you---
Sweet dreams that leave all worries behind you.
But in your dreams, whatever they be,
Dream a little dream of me."

21 kommentarer:

  1. Två helt underbara bilder att se. Kärleken syns så tydligt.
    Vad det gäller de andra bilderna, om du vill visa dem gör du det när du är redo, inget annat.

    Du skriver så fint, och nu kan jag lova att tårarna rinner som galna igen. Jag kan inte på något sätt ta över din sorg, men jag kan dela den, känner så mycket för er.

    Ta hand om er, kram

    SvaraRadera
  2. Två underjama bilder på Lucas och Gabriel <3
    Sänder styrkekramar och tassklappar i massor !

    SvaraRadera
  3. Nu rullar tårarna igen... Kram Anne.

    SvaraRadera
  4. Älskade älskade pälsklingar <3 <3 Så fina <3 <3

    SvaraRadera
  5. Älskade pågar! <3
    Jisses så söta de är. Klart Lucas minns detta. Han fattade att du ville hjälpa honom. Det är jag övertygad om.
    Kraaaaam Simzanne. Lots of love from Malmoe.
    <3
    Kram Bella

    SvaraRadera
  6. Jag har varit med om exakt samma sak som du....Min förste siames fick Malignt Lymfom och låg på djursjukhuset de 3 sista dagarna i hennes liv.
    Jag vet att hon visste att hon var älskad.
    Jag har tur som har en sådan fantastisk veterinär (Jiri Hospes i Malmö) som kommer hem till mig när jag har avlivat andra katter sen efter detta.
    Detta ”slut” kunde du ju aldrig veta, och du ska inte gå därhemma och ha dåligt samvete. Lucas och trion visste att du älskade honom och gör ännu och för alltid.
    Jag behövde älta detta litet så vill du älta mejla mig gärna!
    isabella.berthagen@egmont.se
    Kram vännen och njut av killarna hemmavid.
    Kramis Bella <3

    SvaraRadera
  7. Sicka fina och gulliga killar. Man blir så berörd över deras kärlek och ömhet till varandra <3 Så härligt det måste ha kännts för Lucas. Klart han mindes er kärlek.

    Jag berättar för dom jag träffar om er historia och hur viktigt det är att vaccinera sina katter. Hoppas de i sin tur kan sprida budskapet vidare, så alla förstår vikten av vaccination.
    Ta hand om er//lotta

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Lotta! Både för dina fina ord om mina pojkar och för att du försöker få fler att förstå vikten av vaccinationer.

      Radera
  8. <3.Riktig kärlek. Blir alldeles varma.Nosbuff

    SvaraRadera
  9. Vad fint de hade det tillsammans. Man riktigt ser kärleken överallt och mellan dem.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja visst är det vackert, äkta vänskap!

      Radera
  10. Vad fint de hade det tillsammans. Man riktigt ser kärleken överallt och mellan dem.

    SvaraRadera
  11. Nu började jag gråta...dom senaste gångerna jag varit inne på din blogg har jag börjat gråta. Jag beklagar verkligen. Har själv 3 siameser och tanken på att mista en av dom känns fruktansvärt. Sänder en tanke till er.Kramar från mig och mina 3 långnäsor

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack! Ja det var verkligen en chock att det kunde bli såhär. Krama dina långnäsor från oss!

      Radera

Agnes

Jag bloggar så sällan men tycker själv att det är roligt att kika in ibland och titta på bilder från förr.  Jag har tänkt flera gånger i hös...