2009-04-06 - 2013-01-16
Min älskade lilla Lucas har kämpat tappert i vecka efter vecka, han har varit allvarligt sjuk i över en månad. Han har snällt stått ut med att medicineras flera gånger/dygn, få nosen spolad, ha svår andnöd, inte kunna äta själv utan tvingas matas med spruta, tempas, ligga på sjukhus, ha dropp, opereras, sövas, få dränage inopererade och spolade...
En till synes aldrig sinande ström av metoder att försöka få honom frisk men som inte fungerade.
Eländet har han mestadels tagit jämnmod och svåra dagar har varvats med glada dagar när han överlycklig fått komma hem och rulla sig på sina mattor, klösa på sina klösträd, sitta i mattes famn och få höra att han är världens finaste och sova på mattes arm omfamnad av Gabriel.
Det höll inte, han blev sjukare och sjukare och fick gång på gång åka tillbaka till sjukhuset fast han inte ville och blev så ledsen när han insåg vart vi åkt. Jag kommer aldrig att glömma hur ledsen han blev sista gången vi åkte dit, hur han tyst jamade ett litet "Nej!". Han blev kvar i en vecka, tills idag.
Den mesta tiden hemma har han tillbringat så nära mig som möjligt, helst liggande på armstödet på soffan eller i sängen. Han orkade inte vara vaken men ville inte vara ensam.
Fram tills i lördags trodde jag att vi hade en chans för han ville ju fortfarande men sen gick det successivt utför, idag gav han upp och ville inte längre. Den lilla kille jag mötte idag kände jag nästan inte igen och det var tydligt att han inte längre ville vara med. Han visade tydligt att han ville inte ha några dränage spolade och han ville vara ifred. Han ville inte ha tratt och han ville kunna klia sig i pannan, han ville så desperat gärna få klia sig ordentligt i pannan där dränagen satt men fick inte.
Han mådde inte bra och istället för att han skulle tvingas genomgå ytterligare en operation imorgon, den här gången en stor sådan, och sedan tillbringa ytterligare veckor på sjukhuset så valde jag att sätta stopp. Vid 15-tiden idag fick min älskade lilla chokladkille somna in i min famn.
Hej då lilla Mr Pepparkaka, mammas kille, Gulle-gull, Liten Lucas.
Jag älskar dig.
Hoppas du har det bra i katthimlen och att där finns mycket köttbullar, att du får dina älskade torrisar varje kväll och att du en dag åter får sova i hög tillsammans med Issy, Gabriel och mig.
Du fattas oss!
Å nej, så hemskt sorgligt. Men det var ju rätt beslut under omständigheterna. God tur över regnbågsbron Lucas, du får många fina vänner på andra sidan och slipper lida mer.
SvaraRaderaTröstekramar till matte, Gabriel o Issy från Elisabeth o somalikatterna
Tack!
RaderaDet gör ont att läsa detta. Efter att ha tjuvläst er blogg i ett år känns det som om man känner den brune killen. Det låter också som du gjorde rätt. Katter är inte gjorda för ändlösa sjukhusvistelser och otaliga operationer. Ta hand om Issy och Gabriel. Och ta hand om dig själv. Låt andra ta hand om dig också! Du har gjort en fantastisk insats. Lucas har haft ett super-kattliv och ALL mänsklig kunskap pekar på att det fullkomligt vimlar av köttbullar i katthimlen!
SvaraRadera/Olof
Tack! Jag hoppas du har rätt och att liten Lucas får proppa i sig köttbullar idag.
RaderaLeonardo tar hand om Lucas på andra sidan Regnbågsbron - han kan nog till och med tänka sig att sova hög om det kniper. Och sina älskade torrisar delar han säkert med sig av också.
SvaraRaderaTack! Lucas älskar att borra in nosen i pälsen på Gabriel och sova, hoppas fina Leonardo tycker det är lika mysigt :)
RaderaLeonardo har massor med päls för Lucas att borra in nosen i, det lovar jag. Och han tar säkert hand om honom jättebra!
RaderaLåter härligt!
RaderaJag beklagar verkligen sorgen med Lucas bortgång.
SvaraRaderaSå många kramar till dig. Just nu måste livet kännas så fruktansvärt hårt.
Tack! Ja det här är hemskt.
RaderaNejnejnej :'(
SvaraRaderaLivet är så vidrigt emellanåt.
Det känns som man lärt känna er efter att ha följt er blogg så länge, och vackre Lucas har verkligen haft ett toppenliv hos dig, Gabriel och Issy.
Jag vet att det inte finns ord som kan trösta nog i ett sånt här läge, men nu slipper han eländet mer, skiten som vägrade ge sig.
Han vet garanterat att du gjort allt som stått i din makt för att hjälpa honom och att han är djupt saknad och för alltid älskad av er alla tre.
<3 Vila i Frid Finaste Lucas <3
Tröst- och styrkekram till dig, krama på Gabriel och Issy från mig och ta hand om er ordentligt <3 <3 <3
Tack!
RaderaJa det känns skönt att veta att nu slipper han, ingen behöver spola hans nos idag. Han får vara ifred och inte ha ont eller vara rädd.
Åh nej nej nej. Så fick det ju inte gå. :-( Finaste stiligaste Pantern. Vila i frid Lucas.
SvaraRaderaBeklagar verkligen sorgen. Är så ledsen för din, Issys och Gabriels skull som mist en älskad familjemedlem. Kram Anne.
Tack!
RaderaHan är en stor del av familjen och det är så tomt utan honom. Issy är mellan varven orolig och nedstämd och Gabriel ropar fortfarande efter honom varenda dag fast han inte varit hemma på en vecka.
De reagerar naturligtvis även på att jag är och har varit otroligt ledsen i flera veckor men jag är säker på att de söker efter honom. Igår när jag kom hem från sjukhuset luktade de jättelänge på mina händer, jag är säker på att de kände igen lukten av Lucas och undrade vad som hänt.
Jag skulle så gärna vilja förklara för dem.
Nej så fruktansvärt! Beklagar sorgen :(
SvaraRaderaMånga styrkekramar till er.
Vila i frid vackra Lucas./ Jill
Tack! Det är skönt att det finns människor som förstår och att ni tar er tid att skriva här.
RaderaOh nej! Hoppades så att allt skulle ordna sig.
SvaraRaderaFina Lucas, du har det härligt nu mrd många kompisar och köttbullar i överflöd.
Känner verkligen för er, vi miste en pälskling för 1 år sedan i trolig FIP, så vi förstår.
Tröstkram och kurr.
Mats och Stig
Tack! Då vet ni också hur tomt det blir hemma när någon försvinner.
RaderaTårarna trillar när jag läser detta och jag är så ledsen för er skull. Jag miste min hjärtekatt Kotten i november, han låg också inlagd på djursjukhus men till slut fick vi ge upp och han fick somna in i min famn. Må Kotten och Lucas sova i hög.
SvaraRaderaTröstekram
Lillemor
Tack Lillemor! Det är en fin gåva att få ge sin lilla fyrfoting, att få somna in i mattes famn när man inte längre orkar. Fin men otroligt ledsam.
RaderaLucas älskar att sova i hög och blir säkert jätteglad om han möter Kotten i katthimlen.
Finner inte ord. :'-(
SvaraRaderaTänker på er o sänder varma tröstekramar <3
Sov gott lilla Lucas <3
Tack Helena!
RaderaLilla Gabriel har varit en alldeles fantastisk sjukvårdare och det märks att han verkligen saknar att ha Lucas här hemma.
Jag skiljde inte katterna åt när Lucas blev sjuk eftersom jag inte förstod när det började och sedan hade de redan exponerats för smittan när den var som störst.
Det är jag glad för idag för Lucas fick sova i Gabriels famn sista natten hemma, de var båda så jätteglada över det.
Tycker att du gjort rätt som inte skilde dem åt. <3 De fann styrka, glädje och kärlek i varandra <3
RaderaÄr så ledsen för eran skull och tyvärr vet jag alltför väl hur jobbigt och ont det gör att mista en pälskling. Skickar massor av varma goa tröstekramar till er <3
Var rädda om varandra <3 <3
Tack! Jag tror att om Gabriel och Lucas förstått och fått välja själva så hade de valt att vara tillsammans. De hörde ihop.
RaderaJag beklagar verkligen sorgen :(
SvaraRaderaMånga styrkekramar! Tänker på er.
Vila i frid finaste Lucas//Mariah
Mina tårar rinner också när jag tänker på hur fruktansvärt du säkert mår nu.
SvaraRaderaDin vackra Lucas vet att du älskar honom.
/Katarina
Tack! Ja jag tror att han visste och att han förstod att matte var och hälsade på, att jag inte hade glömt bort honom.
RaderaVad fint att bli lyssnad till när man är en liten kattkille som säger ifrån att nu får det vara nog! Så tappert som ni har kämpat de här veckorna...
SvaraRaderaSov sött, finaste lilla Lucas!
Tack! Ja det känns rätt, han ville inte mer.
RaderaHar följt din/er blogg sedan jag väntade på att få hämta hem mina egna älsklingar, ett devon rex syskon par, i augusti 2009. Det har alltid varit en glädje att komma hit och läsa dina inlägg och följa din fina trio. Det är så oerhört sorgligt och ledsamt att läsa att Lucas nu fått somna in och fattas sin familj. Jag beklagar sorgen. Styrkekramar från Charlotte, Elvis och Lovis
SvaraRaderaTack! Jag trodde inte heller att denna dagen skulle komma men jag är glad över alla filmklipp och bilder jag lagt upp på lilla Lucas så att världen kan se vilken fin killa han var.
RaderaBeklagar sorgen. Detta är så jävla sorglig läsning att man bara vill gråta.
SvaraRaderaStyrkekramar från Bella med familj.
Tack! Ja visst är det vidrigt. Jag trodde inte att en vaccinerad katt kunde råka så illa ut.
RaderaVi tänker på er. Tröstbuffar
SvaraRaderaTack!
RaderaOh nej, tårarna rinner här också. Så fint du skriver om din älskade Lucas. Han kämpade verkligen tappert under så lång tid. Och Lucas vet att du gjort allt för honom och han har haft ett underbart kattliv med dig , Issy och Gabriel. När man känner att nu orkar och vill inte jag längre, så skönt att ha en matte som lyssnar och förstår en. Tycker så synd om er, förstår hur himla jobbigt det är för er nu. Och lilla Lucas ha det bra där du nu är och ta hand om dig vännen <3
SvaraRadera// massor av tröstehälsningar fr lotta
Tack! Han ville verkligen inte mer men det är så otroligt tomt och det gör ont att tänka på att hans sista tid var på sjukhuset. Jag hade inte kunnat leva med att inte ha gett honom den chansen men det är så hemskt att han inte kunde vara hemma.
RaderaJag förstår att det gör så himla ont , men du gjorde det rätta i att ge Lucas alla chanser till att bli frisk. Och du var hos honom på slutet. Djur lever ju i nuet och han fick somna i sin älskade mattes famn. Den tryggheten och känslan av att matte är hos mig, är jag säker på att Lucas tog med sig på sin färd. Tänker på er. //lotta
RaderaTack! Ja jag hoppas verkligen att han visste att jag inte övergav honom, att jag var där.
RaderaDet var ju inte detta man ville läsa!! Tårarna rinner här:(
SvaraRaderaStyrkekram
Tack! Det värmer.
RaderaJag är så ledsen. Får kämpa mot tårarna här på jobbet... Många styrkekramar till er alla. Fyy vad det här är jobbigt. :´(
SvaraRaderaKram. Och en kram ännu.
Jag länkade till din blogg från min, hoppas det är okej? Kan inte det här med att pinga osv så det blev så här klumpigt... :/
RaderaTack!
RaderaSjälvklart får du länka till bloggen så vi kan nå fler människor, jag önskar att jag kan få åtminstone en människa som annars inte skulle vaccinerat sin katt att inse vilket ansvar de har för sin egen katt och andras katters liv.
Beklagar sorgen!
SvaraRaderaEfter att ha följt er så länge, så känns det nästan som om vi känner lilla Lucas, hjärtat bara går sönder av att läsa det här... Så otroligt många varma kramar till er!
Kram
Känner med dig! Så sorgligt. Tur ändå att du har de andra två kvar, även om det inte blir samma sak. Jätteledsamt det här.
SvaraRaderaTack! Issy och Gabriel är en stor tröst i detta, jag vet inte vad jag hade gjort utan dem idag.
RaderaTrions bravader har fått mig att le många gånger! Blir tomt utan choklad-Lucas!
SvaraRaderaTack! Han lämnar ett stort tomrum efter sig här hemma, det är skönt att veta att det fanns fler som uppskattade hans påhittighet.
RaderaÅ så ledsen jag blir för dig, Lucas och resten av Trion! Jag älskar ju de där katterna!
SvaraRaderaJa det är det värsta när de blir sjuka och det går så långt att de dör och då får man betala tillbaka med tårar för allt det underbara...
Jag känner verkligen med dig och I och G och står här och gråter på jobbet.
Jättemånga kramar till Trion som är kvar (du är med där nu!) och ta hand om er!
Sluta inte blogga - vi är många som vill veta allt om er och hur ni har det!
Hälsningar från Anna med 3 siameser, 1 oriental, 1 boxer och lite barn och sambor
Tack Anna!
SvaraRaderaSluta blogga kommer jag inte att göra, jag är så glad över att kunna backa i tiden i bloggen och läsa om och se bilder och filmer på Lucas och kompisarna genom åren. Jag har så många fina minnen och det känns som ett bra sätt att bevara dem på.
En till som kallas av SkaparKatten, det känns tungt! <3 http://metrobloggen.se/wikipedia/och-lucas/ som en liten TassTröstKram! NosPuss Wikki
SvaraRaderaTack! Jag vill också tro att Lucas har det bra nu, att han inte har ont och att han får massor av gott att äta.
RaderaÅh, tårarna sitter när jag läser om er kärlek till varandra och att han nu fattas er. Det känns inte verkligt efter alla år jag följt dig och dina underbar katter. Tröstkramar
SvaraRaderaSå kärleksfullt skrivet, och så oerhört sorgligt. Gråter med er.
SvaraRaderaTack! Det värmer.
RaderaVackra Gabriel! Åh, så sorgligt :( Jag lider med dig och tårarna trillar nerför kinderna.
SvaraRaderaKramar och tröstande nospussar från Emem och burmorna.
Förlåt..! Jag menade naturligtvis Lucas.
RaderaIngen fara! Tack för att du tar dig tid att skriva här, det värmer.
RaderaTårarna rinner längs med mina kinder när jag läser ditt inlägg. Så otroligt ledsamt att lilla Lucas inte orkade kämpa längre, fina, fina killen..
SvaraRaderaMen jag är säker på att min lilla Yoda (och alla andra katter) tar jättebra hand om honom i katthimlen, hon älskade att sova i hög med min chokladoriental Lucas så kanske hon tror att det är samma Lucas och då kommer hon pussas och buffas på honom och dela med sig av kycklinggodis och torrisar <3
Ta hand om dig, jag skickar en enorm kram till dig och hoppas det är till någon tröst i denna otroligt tunga tid.
Yodas historia: http://svansarochskor.blogg.se/2012/november/when-life-takes-a-turn.html#comment
Tack Cecilia! Vad mysigt det låter med en liten Yoda som vill sova i hög med Lucas, hoppas de träffas i katthimlen.
RaderaBeklagar att det inte gick vägen med lilla Lucas :(
SvaraRaderaFörstår att han fattas er <3
Styrkekramar och nosbuffar i massaor från mig och matte !
Åh nej vad tragiskt. Jag har följt din blogg ganska länge o älskar hur kärleksfullt och humoristiskt du beskriver din katter. Gråter för er skull. Lucas verkade vara ett charmtroll med stor personlighet.
SvaraRaderaTack för att du läser bloggen. Ja Lucas var en stor personlighet i en liten kropp.
RaderaSå oerhört tråkigt. Man vill (och måste!) ju tro att det ska gå bra, men ibland går det bara inte. Vi är så ledsna för er skull. Sov i ro, lille Lucas. Kurr och burr, och kram från matte.
SvaraRaderaTack!
RaderaHej!
SvaraRaderaJag är ytterligare en i raden som följer din blogg. Tänker på och gråter med dig.
Miste själv min Cogge (oci) för 2 år sedan.....Kommer ihåg att jag saknade att borra in "nosen" i nacken och känna hans doft.......... vill så gärna vrida klockan tillbaka men man får minnas istället!
Stina
Hej Stina och tack för att du tar dig tid att skriva, jag är alldeles överväldigad över hur många människor som gjort det idag.
RaderaJag saknar att pussa lilla Lucas på nosen, han tyckte det var så mysigt och han ville gärna vara nära.
Lille gubben... Xantippa
SvaraRaderaTack!
RaderaHej!
SvaraRaderaJag och min sambo har under en lång tid läst din blogg. Vilka underbara katter! Vi förlorade själv vår älskade balines Vidde i maj förra året då han hastigt blev sjuk och det visade sig att han hade cystor över hela njurarna. Sorgen efter honom är obeskrivlig. Men för att vår siames inte skulle vara ensam skaffade vi snabbt efteråt en oriental. Han accepterade den lilla kattungen snabbt och nu är de bästa vänner. Men vi glömmer aldrig Vidde...sorgen efter honom kommer alltid vara kvar. Därför strömmar tårarna ner för mina kinder när jag läser detta. Såå himla sorgligt. Jag vet precis hur du känner det. Skickar över all styrka vi har till dig och gosa Izzy och Gabriel extra mycket. Stor kram Johanna (och Jocke) från Växjö
Tack!
RaderaVad skönt för siamesen att han slapp vara ensam, långsnokar vill ju sällan vara det. Som tur är har jag ju två kvar som kommer väldigt bra överens men så småningom vill jag nog också ha en liten till i flocken.
Du har rätt, man glömmer inte men gör plats för en till i familjen.
Hej, jag är oerhört ledsen för din och er skull. Jag satt och läste i natt och grät floder.
SvaraRaderaVet så väl hur det känns.
Du gjorde helt rätt. Man måste tänka på djuret.
Massor med KRamar från mig ohc Ligan
Tack Inkan!
SvaraRadera