Någon vecka efter hennes död fick jag hämta urnan på djursjukhuset och Gabriel fick lukta på den men jag tror han mest reagerade på att den luktar färskt trä. Jag blev väldigt glad över att de satt dit en så fin plakett med hennes namn på.
De hade gjort jättefint och det kändes som ett värdigt sätt att få hem henne på.
Nu är hon och Lucas tillsammans igen.
Det som oroar mig mest är hur lilla Gabriel ska klara att vara ensam, han som inte varit ensam sedan första veckan han kom hit.
Leksaken bryr han sig inte om, jag tänkte att han kunde ha den att sova på så han inte känner sig så ensam. Sen tipsade en kompis om att ge honom en av Issys värmekuddar och jag tror den fungerar för oftast sover han tryckt mot den.
Gabriel "Jag har fått en massa nya leksaker och matte leker med mig varje dag..."
"Den luktar så gott, så gott!"
"Man måste liksom sparka på den med bakbenen!"
Jag fick lite panik av bara tanken på att jag skulle ha den där sista resevpaketen med Gabriels grunkor kvar i ett skåp och att jag skulle hitta den efter hans död så jag bytte omgående ut alla grunkorna mot spritt språngandes nya sådana.
"De luktar nytt!"
"Lukta, lukta..."
"Kom igen och lek då matte jag vill inte leka själv:"
En stor skillnad är att Gabriel kan låta sin mat ligga på fatet och gå och småäta under dagen, det gick inte när lillan var här för hon slukade precis allt omgående. Jag blir fortfarande förvnad varenda dag när jag tar bort hans tallrik och hittar en massa mat på underlägget, så har det aldrig varit förut.
Gabriel blir väldigt ledsen när jag går hemifrån och han ropar mycket mer än han brukar även när jag är hemma. Jag funderar och funderar och försöker tolka hans beteende och vet inte riktigt hur jag ska göra, ska jag köpa en kompis åt honom eller klarar han att vara ensam?
Han måste ju få vara ledsen och sörja sin Issy utan att jag kommer springandes med en ny katt som han ska acceptera mitt upp i allt.
Samtidigt är det väldigt tydligt att han saknar att sova i hög, han försöker men tycker inte att det funkar att ligga kind mot kind med mig.
Tänk om man fick facit på förhand ändå!