Riksföreningen "Vi som aldrig får någon mat" har årsmöte i mitt kök

Det är ett tufft liv... och eländigt... Tuff och eländigt och armt... 

Gabriel sjunger för mig "Huuungrig...huungrig!"
Greta nöjer sig med att gnälla och sucka högt och Sigvard stirrar chockat på mig, kan det verkligen vara så att matte tänker äta smörgås själv och han får nöja sig med torrfoder?

Det är inte lätt att vara den enda i familjen som går på diet och har order om att hålla vikten, småttingarna förbränner allt när de leker så de får äta obegränsat med bebismat och stackars Gabriel får stränga ransoner. Det känns hemskt att säga nej till honom men det vore inte snällt att låta honom bli tjock eller äta mat som är dålig för njurarna.
Fast det känns i hjärtat.

Det där minspelet alltså, ingen kan väl missa hur han känner sig?
Min älskade lilla skruttgubbe!

Sånt som är svårt att förstå

Greta "Knapra, knapra, knapra!"

Gabriel "Du store värld, vad har du fått Greta?"

Greta "Mums, supermega gott knapergottis!"
Gabriel "Vänta, spara lite till mig!"

Gabriel skyndar med andan i halsen, ska han hinna innan det tar slut?

Fast då står ju matte där och säger att han inte får äta Gretas mat, hon växer och ska upp i vikt och han bantar.
Greta "Jag delar gärna med mig vet du väl Gabriel? Jag delar gärna skål med dig."

Gabriel är förpassad till golvet för han ska ju inte äta lika ofta som den lilla.
Gabriel "Men jag är ju också liten och söt eller hur matte?"

Greta "Smask, smask!"
Gabriel "Ska inte du gå och sätta dig i soffan matte?"

Lördagsgodis

Greta är som alltid med och tittar vad jag gör.

Greta "Jag måste ju hjälpa till så matte inte ställer till det för sig."

"Oj, ett nytt superhemligt gömställe."

"Det luktar mat här också men var kommer den spännande lukten ifrån?"

"Vad är det matte?"

Greta "Jag vill lukta mera matte, jag vill titta, jag vill ha det där som luktade så spännande!"
Gabriel "Ge mig, ge mig, ge miiig!"

Gabriel försöker vara tålmodig men det är inte lätt, det luktar ju så gott!

Greta "Oj snälla matte jag bara måste få smaka på det där!"

Påsarna tar slut och medans jag öppnar en ny paket är Gabriel genast där och försöker ta en bit.

Den här lilla damen är snabb men hon lyssnar också, i alla fall så länge jag står nära. Det är inte lätt att vilja ha och vara så nära men inte få röra.

Kycklingen får ligga i ljummet vatten en stund så att den inte är så kall när den ska ätas.

Jag klippte sönder vingen och bröt den i delar, Gabriel åt ganska mycket kött medans Greta inte riktigt visste vad hon skulle göra och mest petade på vingen och slickade på den. Hon åt lite kött och var nöjd med det.

Inte rättvist!

Det är så mycket känslor i den bilden, lilla Gabriel förstår verkligen inte varför han inte får äta ur Tekla-Gretas skål för matte, Greta skulle inte ha något emot det alls.

Det är inte lätt att tvingas banta.

Dags för mat!

Det står blötmat på menyn och katterna är så huuungriga!

Frukost för två

Förut har jag haft en tunna och katternas vattenskål under bordet men jag ville få undan deras tallrikar så att man inte snubblar på dem när man rör sig i köket. 

Greta är till skillnad från Gabriels tidigare kattkompisar inte mataggressiv alls så de har inga problem med att äta ifrån samma tallrik även om Gabriel nog tycker att de ska äta var för sig.

Jag passade på att flytta om igår när jag städade, återstår att se om jag tycker att det funkar i längden.

Första frukosten under bordet och katterna äter lugnt. 

Det enda negativa hittills är nog att solen ligger på där på kvällarna fast jag brukar inte ha mat ståendes framme ändå.

En lagom tjock och genomklok och vacker man i sina bästa år!"

Greta får en skål med torrisar flera gånger om dagen och Gabriel får yttepyttelite torrisar innan han går och lägger sig på kvällen vilket han naturligtvis tycker är väldigt orättvist. 

Gabriel "Men jag då matte, jag då? Var är min skål?!"

Greta "Smask, smask! Voffor då då?"

Gabriel sneglar lite ur ögonvrån, kanske låter matte honom ta lite om Greta slutar äta innan maten är slut?

Det kan jag ju naturligtvis inte göra för du bantar ju lilla Gabriel, du ska bli smalare runt magen.

Gabriel "Neej du! Jag är precis som Karlsson på taket, en lagom tjock och genomklok och vacker man i mina bästa år!"

Gabriel "Och så är jag ju också en liten bebis som måste ha fri tillgång till mat eller hur matte? Jag kan väl få liiite mat ändå?"

Djup orättvisa!

Gabriel som alltid har varit smal har blivit tjock det sista halvåret. Han står på kortison och det blir man hungrig av, i kombination med att han legat och sovit bort tiden i ren tristess har han gått upp i vikt och behöver gå ner för att må bättre. Det är ju inte snällt att låta honom bli för tung.

Greta däremot är liten och växer och bör ha fri tillgång till mat. Hur löser man detta?

Greta får torrfoder för kattungar under uppsikt flera gånger varje dygn.

Gabriel får en liten portion torrisar för vuxna katter precis innan vi ska sova.

Fast precis som med mycket annat i livet ser gräset grönare ut hos grannen även om man är den som har en fotbollsplan och grannen bara en lite uteplats.

Greta "Vad har du fått Gabriel? Jag vill också ha!"

Gabriel "Åh store värld låt mig få behålla det lilla jag fått själv så den lilla inte tar det!"

Gabriel "Får jag verkligen inte mer?"

Gabriel "Matte snälla... Jag som är så snäll och söt... Och hungrig!"

Kattgräset har börjat växa och jag inser att jag hade planterat alldeles för få frön så jag hällde i resten av påsen och rörde om, återstår att se om det var en bra idé.

Äta tillsammans

Greta tycker inte om att äta själv och Gabriel är van vid att äta själv eftersom hans tidigare syskon var mataggressiva och åt hans mat om inte matte stod och kollade att han fick äta i fred.

Gabriel bantar och Greta har fri tillgång till mat vilket är en lite krånglig ekvation att få ihop. Här har Greta fått torrfoder innan vi ska sova och Gabriel vill hemskt gärna ha han också men det går ju inte. Jag låter honom få lite, lite när hon har ätit klart. 

Greta tittar fascinerat när Gabriel försöker få tag i de sista bitarna i skålen. 

Greta "Varför glufsar han så?"

Greta "Jag tror faktiskt att skålen är tom nu Gabriel!"

Gabriel "Den som söker ska finna..."

Dagen efter är det frukost och katterna har naturligtvis fått varsitt fat men Greta vill inte äta själv utan följer efter den stora katten och äter ifrån hans tallrik. De är för söta!

Äntligen matro igen eller?

Jag har äntligen lyckats fasa över båda katterna på Issys allergifoder så jag slipper stå och övervaka dem vid varenda måltid och nästan paniskt byta vatten och skölja ren skålarna för att hon inte ska få i sig av hans mat via vattenskålen. 

Issy "Jag får alltid alldeles för lite, finns det kanske lite kvar under tallriken till en svältande liten siames?"

Gabriel "Mumsa, mumsa, mumsa långsamt..." Han tar alltid lååång tid på sig och förstår inte alls varför man ska skynda sig när man äter.

Katterna har varit riktigt stressade av att jag har stått och övervakat dem när de äter för att se att de inte byter skål och så har stackars Issy dessutom fått på sig struten så fort hon ätit klart på morgonen.
Nu kunde man ju tro att de kunde få äta ifred.

Fast då återstår bara ett problem, matvraket Issy äter snabbt och Gabriel har inte en chans att hålla henne borta från sin tallrik. Den enda anledningen till att hon faktiskt går ifrån köket nu är att jag står där...

och hon går inte längre än till hallen.
Issy "Hoppas matte går innan han har ätit klart så ska jag sno allt han har!"

En liten lektion i vad som är kattmat

Keso är inte bara kattmat, det är väldigt mycket kattmat. Så mycket kattmat att man måste skrika när man ser burken. Ja ifall matte inte fattar att man vill ha alltså.

Issy "Ja mums! Får vi kattmat nu matte? Yoghurt förresten, det är också kattmat. Jag tar gärna lite yoghurt också!"

Lindahls kvarg av precis alla sorter och smaker är också väldigt mycket kattmat och rekommenderas varmt av mina troll.

Gabriel "Fast jag får ju ingenting... Jag får aaaldrig någonting matte..."

Gabriel "Jag minns inte när jag fick keso sist..."
Matte "Det fick du igår lille Gabriel."
Gabriel "Det kan bara inte stämma, jag liiider ju av hunger..."

Gabriel "Se bara så svag jag är, jag ramlar snart ihop... Ja alltså om jag inte får lite keso då... eller yoghurt... eller kvarg! Supermumsig kattmat ju!"

Issy klättrar upp på sin superbraiga och superhemliga utsiktsplats (för där syns man inte tror hon) så hon kan ha koll ifall det nu är så att Gabriel verkligen lyckas tigga till sig lite extra kattmat.

Gabriel "Om matte bara går sin väg så vet jag precis hur man öppnar en sån här burk, man puttar den i golvet och sen vräker man i sig så fort man kan."