torsdag 31 januari 2013

Sol

Uggleposten är tillbaka eftersom Gabriels tass mår bra och Issy missar inte en chans att njuta av solen och spionera på grannarna.


Gabriel vässar klorna. Pelaren är inte av den bästa kvalitét men det är nog den överlägset mest populära av alla våra klösmöbler här hemma.


Någon går förbi och Issy spänner blicken i dem, nån måste ju ha koll på kvarteret.


Så lämnar vi min lilla spion för den här gången och hoppas på fler soliga dagar när hon får njuta av värmen och utsikten :)


måndag 28 januari 2013

Aktivitetsbräda och sorg

Häromdagen hade vi julklappsöppning här hemma.

Vi firade inte jul i år eftersom Lucas var så sjuk, hans julklapp som låg och väntade i garderoben kändes som ett hån.

I flera år har jag varit på väg att köpa en aktivitetsbräda så att han inte skulle vräka i sig sina älskade torrisar och dessutom få en rolig utmaning. En gång beställde jag den t.o.m. men då var den slut i lager. När jag nu så äntligen fick hem den var Lucas sjuk och hade slutat äta.

Visst, han kom igång och åt själv igen på slutet men det sista jag ville göra då var att göra tillvaron svårare för honom så han fick fri tillgång till sitt älskade torrfoder.

Julklappen har legat i klädkammaren i ett par månader och varje gång jag sett den har jag fått en klump i magen, det är för sent.
Han fick aldrig ens prova den.

Livet måste få gå vidare

Med sorg i hjärtat tog jag så slutligen fram julklapparna, inte gör de någon nytta i klädkammaren och inte skulle Lucas missunna Gabriel och Issy att ha lite kul.

Hur tungt det än känns ibland så måste livet få gå vidare.


Gabriel är inte överdrivet förtjust i sin julklapp men han äter sina torrisar i den och den sysselsätter honom på kvällarna när jag har gått och lagt mig. Som jag trodde ligger den på en lagom nivå för honom, han tappar inte intresset utan får i sig maten även om han visar att han hellre vill ha den i skålen så det är lätt att äta.

Tanken är naturligtvis att det inte ska vara för lätt att få i sig maten, speciellt nu när Gabriel saknar sin lekkompis och behöver extra aktivering.


Lucas aktivitetsbräda är för krävande för att Gabriel ska orka kämpa och få i sig sina torrisar men lägger jag i godis tycker han det är jättekul att försöka få tag i dem.

Mina fördomar kom på skam, jag trodde inte att lilla Gabriel skulle vara smart nog men han är faktiskt mycket duktigare än Issy på att fiska upp godisar ur den.


Det är inte jättelätt att hitta rätt skål hela tiden.


Issy har en taktik som fungerar strålande när hon inte orkar fiska upp godisar själv. Hon väntar tills Gabriel lyckas, slår honom i huvudet och tar godiset.


Fast hon kan pilla upp godisar själv också.


Lilla Gabriel i full fart.


Missförstå mig rätt, det är jättekul att katterna gillar aktivitetsbrädan och den är ett jättebra köp som jag varmt rekommenderar till alla som har katter men usch vad det gör ont i hjärtat att inte Lucas hann prova den.

När jag ser Issy och Gabriel klura över hur man ska få ut godisarna så ser jag Lucas som fattar direkt och visar hur man ska göra.
Älskade liten Lucas <3

söndag 27 januari 2013

Klösbåge

Jag trodde jag hade gett upp projektet "Hitta en ny klösbåge till hallen" eftersom ingen av dem jag köpte dög i lillans ögon. Sen såg jag den här och tänkte att den kanske faller damen i smaken.


Gabriel gillar den iaf och Issy har allvarliga funderingar på att använda den. Det ser iaf ut så mellan varven för hon är där och sniffar lite då och då.


Man kan ju alltid hoppas.

fredag 25 januari 2013

Hängmattor!

Issys älskade hängmattor har legat på golvet i 14 dagar för att Gabriel inte fick hoppa med sitt bakben. Jag passade på att tvätta, laga och vända på hängmattan så i slutändan har den t.o.m. bytt färg och blivit benvit igen.

När man är stressad och mår dåligt slutar man vanligen att städa eller så städar man som en galning. Jag är något av en pedant från början och satt nog i tre timmar och kardade bort gammal päls från hängmattan på no1-trädet.


Issy "kan det verkligen vara sant?!"


Issy "Min matta! Det är MIN matta!"


Issy "Och hörnet som Lucas bet hål på för tre år sedan är helt!"


Issy "Här ska jag ligga länge och tvätta mig. På min plats. I mitt träd."


Gabriel tittar beundrande på. Tänk så hemtrevligt det blir så fort man har ett par rediga hängmattor!



onsdag 23 januari 2013

En annorlunda värld

"Våran värld har vänts upp och ner..."


"men vi försöker se ljust på tillvaron ändå. "


"Matte leker jättemycket med oss varje dag och vi har fått nya jätteroliga vippor."


Issy "Jag har fått tillbaka mina hängmattor nu när Gabriels tass har läkt."


Gabriel "Matte leker jättemycket med mig för hon säger att Issy inte riktigt uppskattar mina brottningslekar lika mycket som Lucas gjorde. Det var så bra att ha en bror att brottas med."


Issy "Matte säger att så småningom får vi nog en bror till igen men det är inte bråttom. Bortsett från att jag INTE vill brottas leker vi och har kul varenda dag. Vi har det helt enkelt bra tillsammans."


Fast det är allt bra tomt här hemma utan våran chokladkille.


måndag 21 januari 2013

Blomsterbud

Idag ringde det på dörren och vi fick besök av ett blomsterbud.


Det kom som en total överraskning att min snälla syster hade skickat en vacker bukett och en nalle för att muntra upp mig.


Issy blev överlycklig. Ja inte så mycket över blommorna som hon visserligen luktade ordentligt på men över att någon varit så snäll och skickat ett snöre till henne, det var ju precis vad hon önskat sig!


Jodå, Gabriel tyckte också att det var en himla bra present att få. Vem behöver inte ett snöre liksom?


"Puss på dig nallen!"


Issy "Oj, oj, oj! Ett snöre! Ett snöre! Det är ett snöööre!"


Issy "Muahaha! Det är mitt!"


Tusen tack älskade syster för blommorna och nallen, vad vore jag väl utan dig?


söndag 20 januari 2013

Vapenbröder

Jag fotar mycket och har mängder av bilder på Lucas på sjukhus, bilder på hur vi matar och medicinerar, filmer på Lucas som har svårt att andas...

Tanken var både att jag själv skulle kunna se förändringar dag för dag (för man blir hemmablind och det är svårt att lita på vad man ser när man har så mycket känslor för den som är sjuk) och att visa andra hur kattsnuva kan se ut. Kunde jag genom att visa dem få en enda människa att börja vaccinera sina katter så skulle jag kanske må lite bättre mitt i eländet.

Jag har sparat bilderna men kommer inte att visa upp dem, det känns som att utelämna liten Lucas alldeles för mycket. Jag orkar själv inte se dem igen. Kanske längre fram. Det är bra att bilderna finns om jag någon gång tvivlar på att jag välde rätt för när jag ser dem vet jag med all säkerhet att jag gjorde det.

Istället vill jag visa er något vackert, något äkta: Syskonkärlek!


Bilderna är tagna näst sista dagen hemma. Lucas fick in i det sista hemma vakna bredvid sin vapenbror, lekkamrat och kompanjon Gabriel. Sista veckan var han på sjukhus men jag hoppas att han någonstans mindes det här och mådde bra av det.

Kan det bli vackrare än såhär? Den som är så sjuk att den håller på att gå under får känna sig älskad och som en del av flocken. Får fortfarande vara med.


Jag har fått en av mina favoritsånger på hjärnan ända sedan jag sa förlåt och farväl till min Lucas:
The Mamas & The Papas "Dream a little dream of me."

"Say nighty-night and kiss me;
Just hold me tight and tell me you'll miss me.
While I'm alone, blue as can be,
Dream a little dream of me.

Sweet dreams till sunbeams find you---
Sweet dreams that leave all worries behind you.
But in your dreams, whatever they be,
Dream a little dream of me."

fredag 18 januari 2013

Tack alla!

Tack alla för att ni förstår och tar er tid att kommentera på kattforumet och på bloggen, jag känner mig överväldigad över att så många känner för mig och min lilla trio. Att så många människor förstår vilken oerhörd förlust det här är.


Issy är ledsen och lite orolig, det märks att hon saknar Lucas även om hon egentligen saknat honom och hållt sig på avstånd ända sedan han blev riktigt sjuk. Hon reagerade och förstod långt innan jag gjorde det. De två har sovit hög dag och natt i hela sina liv så det är inte konstigt att hon saknar sin Lucas.

Gabriel gråter varenda dag, han går ut i hallen och ropar med eländig liten röst. Han har slutat leta under möblerna men det märks att han saknar sin lekkompis. T.o.m. när Lucas andning lät så högt att jag inte kunde sova i samma rum som honom låg lilla Gabriel tålmodigt och höll om honom i timma efter timma. Han var verkligen underbar hela sjukdomstiden och jag är så glad att jag inte höll dem åtskiljda av karantänskäl.

Hade jag förstått i tidigt skede att Lucas var så sjuk hade jag nog skiljt katterna åt men jag förstod inte förrän det var för sent och det är jag så glad över, Lucas fick sova hög in i det sista hemma hos oss. Jag är helt övertygad om att om han och Gabriel hade förstått hade de valt att sova tillsammans trots smittrisken, de hörde ju ihop och det var så tydligt hur viktigt det var för Lucas när han inte mådde bra.

Jag känner att jag gjorde rätt som satte stopp men det känns så sorgligt, så onödigt. Lilla Lucas var ju min starka friska panter som aldrig ens haft en ögoninfektion. Jag trodde aldrig att det skulle kunna bli såhär.

Issy och Gabriel har blivit väldigt tighta under den här tiden, jag har inte hunnit med dem riktigt och de har ju alltid varit bra vänner. Nu sover de kind mot kind och är väldigt rara mot varann med det märks att en stor del av flocken saknas.

Gabriel vill brottas så som han gjorde med Lucas men lilla Issy blir alldeles förfärad och insisterar på att så gör inte fina flickor. Gabriel behöver mycket mer aktivering av mig i brist på lekkompis och Issy saknar sin stora chokladbror som alltid höll om henne och dyrkade marken hon gick på.

Jag saknar min lilla Mr Pepparkaka som alltid hade stenkoll på köket och vad jag åt, som alltid ville ha en kram när jag kom hem, älskade att bli pussad i ansiktet och som den senaste månaden varit så otroligt beroende av mig.

Det känns tomt.

onsdag 16 januari 2013

Sov gott älskade Lucas!



2009-04-06 - 2013-01-16


Min älskade lilla Lucas har kämpat tappert i vecka efter vecka, han har varit allvarligt sjuk i över en månad. Han har snällt stått ut med att medicineras flera gånger/dygn, få nosen spolad, ha svår andnöd, inte kunna äta själv utan tvingas matas med spruta, tempas, ligga på sjukhus, ha dropp, opereras, sövas, få dränage inopererade och spolade...

En till synes aldrig sinande ström av metoder att försöka få honom frisk men som inte fungerade.

Eländet har han mestadels tagit jämnmod och svåra dagar har varvats med glada dagar när han överlycklig fått komma hem och rulla sig på sina mattor, klösa på sina klösträd, sitta i mattes famn och få höra att han är världens finaste och sova på mattes arm omfamnad av Gabriel.

Det höll inte, han blev sjukare och sjukare och fick gång på gång åka tillbaka till sjukhuset fast han inte ville och blev så ledsen när han insåg vart vi åkt. Jag kommer aldrig att glömma hur ledsen han blev sista gången vi åkte dit, hur han tyst jamade ett litet "Nej!". Han blev kvar i en vecka, tills idag.

Den mesta tiden hemma har han tillbringat så nära mig som möjligt, helst liggande på armstödet på soffan eller i sängen. Han orkade inte vara vaken men ville inte vara ensam.


Fram tills i lördags trodde jag att vi hade en chans för han ville ju fortfarande men sen gick det successivt utför, idag gav han upp och ville inte längre. Den lilla kille jag mötte idag kände jag nästan inte igen och det var tydligt att han inte längre ville vara med. Han visade tydligt att han ville inte ha några dränage spolade och han ville vara ifred. Han ville inte ha tratt och han ville kunna klia sig i pannan, han ville så desperat gärna få klia sig ordentligt i pannan där dränagen satt men fick inte.

Han mådde inte bra och istället för att han skulle tvingas genomgå ytterligare en operation imorgon, den här gången en stor sådan, och sedan tillbringa ytterligare veckor på sjukhuset så valde jag att sätta stopp. Vid 15-tiden idag fick min älskade lilla chokladkille somna in i min famn.




Hej då lilla Mr Pepparkaka, mammas kille, Gulle-gull, Liten Lucas.
Jag älskar dig.

Hoppas du har det bra i katthimlen och att där finns mycket köttbullar, att du får dina älskade torrisar varje kväll och att du en dag åter får sova i hög tillsammans med Issy, Gabriel och mig.

Du fattas oss!

måndag 14 januari 2013

Älskade vännen

Jag har svårt att sova inatt, fick ett jobbigt samtal från sjukhuset idag och fasar för vad de ska säga imorgon.

Älskade lilla chokladkille, Mr pepparkaka, mammas kille, liten Lucas <3 Om jag ändå kunde förklara för dig. Om jag ändå kunde förstå själv.


Bilden är från april förra året, Lucas var nyss fyllda 3 år och pigg och busig och full av liv. Och mycket kramig som alltid.

fredag 11 januari 2013

Man tager vad man haver...

Issy och Gabriel har sin egen lösning på att jag monterat ner hängmattorna.


Jag har lovat Issy att om Gabriels tass fortfarande mår bra på söndag så ska jag montera upp hennes favorithängmatta på prov igen.

torsdag 10 januari 2013

Bihålor

Tack för all tum- och tasshållning!

Lucas har idag på förmiddagen fått dränage till bihålorna i pannan + fått nosen spolad. I ena bihålan fanns stora mängder sekret som man misstänker kan vara orsaken till att inflammationen inte lägger sig.

Behandlingen kommer fortsätta under helgen så jag, Gabriel och Issy får klara oss utan Lucas ett par dagar till.



Lite om de andra katterna mitt i allt:

Issy tycker inte om när Lucas kommer hem och luktar sjukhus, hon blir rädd och fräser men springer ändå och luktar på honom om och om igen som för att förstå om det verkligen är han. Det tar två-tre dagar innan han får sova nära henne igen och det märks att hon mår dåligt av det och saknar sin kompis.

Till hennes stora sorg har jag dessutom monterat ner hennes favorithängmatta eftersom Gabriel skadat tassen och inte får hoppa på 14 dagar. Flera gånger om dagen går hon och sätter sig på tygbiten på golvet och ser eländig ut. Stackars liten, hennes värld har verkligen ändrats mycket den senaste månaden.

Den annars oftast tysta Gabriel saknar verkligen sin lekkamrat och går och ropar och ropar när Lucas inte är hemma. I början var det bara på kvällarna men nu har det börjat på dagarna också. Det är hjärtskärande att lyssna på och jag skulle så gärna vilja kunna förklara för honom men det går ju inte.

Varenda gång Lucas har kommit hem har Gabriel mött honom i dörren och blivit lika glad varenda gång. T.o.m. när Lucas andning lät som värst och han inte fick sova hos mig för att jag vaknade precis hela tiden låg Gabriel snällt och höll om honom hela natten (fast jag såg ju att han stördes av ljuden).

Det är skönt att Issy och Gabriel har varandra för det mesta av min tid har gått åt till att ta hand om Lucas och de hamnar lite i skymundan tyvärr. När Lucas är på sjukhuset försöker jag leka och kela extra med de andra två men jag kan inte låta bli att fundera över hur andra klarar att ha 10 katter eller fler, hur sjutton klarar de av när någon blir sjuk?

onsdag 9 januari 2013

Ledsen

Lucas är inlagd igen och han blev så ledsen när jag gick.

Jävla skitvirus.




Uppdatering kl 21.00

Jag har pratat med veterinären ikväll, Lucas kommer att genomgå en operation imorgon som förhoppningsvis kan hjälpa honom att bli av med viruset.

Återigen ber vi om hjälp med tum- och tasshållning för min lilla chokladkille.

tisdag 8 januari 2013

Uppdatering: skadade pojkar

Lucas blev snabbt sämre igår kväll, nosen fylldes med tjock slem och andningen började pipa igen. Jag ringde Västra Djursjukhuset tidigt i morse och vi fick en tid redan vid lunch så idag har Lucas blivit sövd och fått nosen renspolad igen.

Den här gången hade han en massa äckligt i höger nosborre (heter det så?), det verkar som om viruset slår till i vänster resp. höger varannan gång. Det är otäck att det kommer så snabbt, på måndag morgon var han relativt pigg och andades jättefint, kl 12 började han snora lite grann. 24 timmar senare än nosen full av äckligt kladd som han inte får ut själv.

En ny odling är tagen idag och vi fortsätter med penicillin och kortison i injektioner på sjukhuset hela veckan.


Positiva nyheter:

Lucas fortsätter äta själv och att jag t.o.m. hörde honom vara uppe och äta på natten. Det är så härligt att se att aptiten kommer tillbaka. Han är också mycket kelig och sällskaplig men naturligtvis trött och han rör sig som en liten gubbe.

Lucas mår väldigt mycket bättre när han får nosen spolad och han kommer att få hjälp med det igen om han blir tät. Det känns skönt att veta att det finns hjälp att få.

Gabriels mage verkar tåla Metacam, jag var orolig för att den inte skulle det eftersom han lätt blir dålig i magen. Han haltar lite grann ibland men i det stora hela verkar han må mycket bättre redan.


måndag 7 januari 2013

En sjukling och en skadad hjälte

En olycka kommer sällan ensam sägs det och det stämmer visst. Lucas mår klart bättre och har t.o.m. ätit frukost själv idag men tyvärr har det också börjat rinna lite från nosen på honom igen så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Försiktigt hoppfull är jag fortfarande men det kändes mycket bättre i morse när hans nos var torr.

Olycka nummer två då? Jo lilla Gabriel som är en klätterapa och alltid levt efter mottot att ser det roligt ut uppe på någonting så måste jag ta mig dit, kosta vad det kosta vill har lyckats skada ena bakbenet.

Jag såg det redan i lördags men trodde inte det var så allvarligt, han var klart bättre efter att ha vilat ett par timmar så jag avvaktade. På söndagen var det ok fram tills lilla Herr Nilsson kom på att han måste ju bara klättra från en stol som det låg en kudde på upp på datorbordet. Det gick inte alls och han dunsade i backen.


I morse var jag således på Västra Djursjukhuset två gånger, första gången för att Lucas skulle få sina sprutor och andra för att få Gabriels tass kollad eftersom han haltade ganska ordentligt. Hemma alltså.

När man kommer till veterinären är det som bekant ofta så att katter döljer att de är skadade. "Skadad? Jag?!" vrålade Gabriel så det ekade i hela väntrummet och folk viskade om att det där är en sån där siames och att såna har man ju hört talas om hur högljudda de är. Med lätt röda kinder förklarade jag att han inte brukar vråla så hemma.

"Jag vill inte sitta i BUREN!!! Vill inte åka i BILEN!!!" fortsatte Gabriel och strax därefter blev vi visade till ett eget rum trots att det var långa köer. Kanske ligger det en sanning i att den som gapar högst får mest eller så hade vi bara tur, vem vet?


Inne hos veterinären haltade Gabriel knappt alls men han ville däremot gärna demonstrera att han gillar att hoppa upp och ner på saker och han gillar att krama veterinärer. Han spann högt och försökte leka hal ål på undersökningsbordet men varken bet eller rev trots att han ju faktiskt har riktigt ont.


Gabriel "Tyvärr fattade vaken matte eller veterinärerna att det hade varit ett mycket roligare besök om de hade låtit bli att klämma på mig och istället lekt hoppa upp på skåp och pussats och kramats. Det gillar jag!"

Utlåtandet blev att han troligen har översträckt bakbenet och ska därför äta Metacam i 14 dagar mot inflammation och värk. Framför allt ska han inte hoppa upp och ner på saker utan hålla sig stilla.

Försöka går ju sa jag och åkte hem och försökte ändra lite här hemma så att han inte har så många saker att klättra på. Uggleposten i köket hamnade på golvet...


och i de stora klösträden tog jag bort översta hängmattorna.



För att få i Gabriel Metacamen fick jag muta med lite ostpasta samtidigt som lilla Issy besviket pep att hon minsann älskar Metacam sedan hon fick det i somras och om hon bara får lite så lovar hon att inte klaga över sin nedmonterade hängmatta. I alla fall i fem minuter.


Jag har haft semester i två veckor men känner mig som en urvriden disktrasa. En av veterinärerna sa att "det är som att ha ett kolikbarn" om att vårda en katt med kattsnuva. Trots allt jobb är det värt det när jag ser hur glad Lucas blir över att få sova i sängen hos mig och Gabriel på natten istället för i en bur på sjukhuset.

Issy då, var sover hon? I den djupa hängmattan på petfun-träden. "Man kan ju inte sova i en säng där någon som har det dåliga omdömet att lukta sjuk, pipa när han andas och dessutom luktar sjukhus ligger" hälsar hon. Förhoppningsvis kommer hon över det snart min lilla morrhoppa.

söndag 6 januari 2013

Hemma igen!

Uppdatering kl 21:40
Nu har lilla Lucas ätit själv :) Först lite torrisar i morse på sjukhuset och ikväll här hemma lite godis vid två tillfällen, lite blötmat och så lite torrisar.
Inte i närheten av hur mycket han behöver få i sig men HAN ÄTER! Frivilligt!





Så här glad blir man när man inser att man är hemma igen!



Vi kommer att åka till sjukhuset en gång om dagen den här veckan så att Lucas kan få sina mediciner i injektioner för att underlätta för oss.

Det märks att han är tät i nosen fortfarande men inte alls lika illa som förut och han använder luktsinnet igen. Nu rullar han på alla våra mattor och går från rum till rum och klöser på klösträden. Han är så uppsprallad och glad över att vara hemma :)

fredag 4 januari 2013

Inlagd igen

Lucas blev sövd idag och veterinären spolade ut jättemycket var ur nosen på honom. Han ska ligga kvar i minst en natt och eventuellt bli sövd och renspolad igen i helgen.

Det är jättesvårt att få i honom mat och mediciner när han är så slemmig i nos och hals, han dreglar och ulkar sig och medicinerna kommer upp igen så det är riktigt skönt att han fick stanna kvar och få sina mediciner i injektioner istället. Han har också dropp och får hjälp att äta så förhoppningsvis har han mer energi när han kommer hem igen.

Stackars lilla Lucas, måtte han få må bra snabbt igen.

onsdag 2 januari 2013

Om och om igen...

Lucas är tyvärr sämre igen, det rinner tjockt snor ur nosen och emellan varven har han svårt att andas. Vi påbörjar penicillinkur nr 3 idag och hjälper inte den ska han tillbaka till sjukhuset för sövning och rengöring av nosen på fredag morgon.
Det är inte lätt att vara liten kattkille och vara sjuk.

Tur i oturen är att jag har en alldeles fantastisk chef som inser hur jobbigt det är att behöva lämna liten Lucas ensam så jag har fått ledigt resten av veckan. Jag har inte ord för hur skönt det är att slippa gå på jobbet och oroa mig för att tempen ska gå i taket eller att han inte ska få luft eller något annat som han inte rår på utan hjälp.


Vi börjar bli proffs på det här med tvångsmatning både jag och Lucas men oj vad jag längtar efter min lilla chokladkille som har stenkoll på vad jag äter och alltid är hungrig.

tisdag 1 januari 2013

Vård av sjukt djur

Lucas har nu varit allvarligt sjuk i tre veckor och det märks att det har tagit på krafterna, även om han är lite piggare så rör han sig som en gammal gubbe och reflexerna hänger inte riktigt med.

Idag har han varit med och försökt leka med vippan men han orkar inte springa utan sitter still och viftar lite med tassen. Det värmer i hjärtat att se honom försöka efter alla dessa dagar då han bara legat apatiskt på sängen eller soffan och jag har naturligtvis anpassat leken så att även han ska få vara med en stund.

Våra dagar är centrerade runt omvårdnaden av Lucas, nosen måste spolas och han måste ha sin medicin minst en halvtimma innan han ska äta för att han ska kunna andas och äta samtidigt. Sen tar det tid att tvångsmata även om Lucas sitter fint och accepterar det. Proceduren upprepas flera gånger/dag.

Han andas inte genom munnen, när det blir jobbigt att få luft sträcker han nosen mot taket och tar i så varenda muskel i hela kroppen spänns och det är riktigt plågsamt att se det. Hundar öppnar munnen när nosen är tät, katter gör det ytterst sällan och Lucas helst inte alls. När det är som värst låter han mig hålla upp överläppen på honom så han får luft genom munnen.

Jag har varit ledig över jul och nyår så jag kunnat lägga en massa tid på att mata, spola nos, medicinera etc. men eventuellt måste jag tillbaka till jobbet på torsdag och jag vill verkligen inte lämna honom ensam i flera timmar i det här tillståndet. Imorgon ska jag ringa jobbet och be om förlängd semester ett par dagar men det är ju inte alls säkert att jag får det.

Tänk om det ändå fanns en rättighet att få semester eller tjänstledighet för vård av sjuka djur.

Glad påsk önskar småtrollen och jag!

K