Välkommen hem Tekla-Greta!

Gabriel har varit ensamkatt i 7 månader och nu kom hon äntligen hem, hans nya lillasyster Tekla-Greta.

Bilfärden tog över två timmar och lilla Greta var helt tyst i 2 timmar, sen jamade hon lite eländigt en kort stund och så blev det tyst igen.

När vi kom in i lägenheten gapade Gabriel som han alltid gör och Greta ropade tillbaka, sen var det omöjligt att inte låta dem se varandra för båda två blev lika uppspelta. Här är första mötet igår kväll, Gabriel blev väldigt förvånad och glad och förstår nog inte riktigt vad som pågår.

Gabriel tycker att hon luktar väldigt gott! Greta hälsar att Gabriel är läskig och ska hålla sig på mattan!

Här har hon precis kommit ur buren och sprungit ett varv i köket och så kom hon på att hon var hungrig för det serverades ingen mat på hemresan, vilken dålig service va?!

 Jag visade henne leksakskorgen och hon blev väldigt förtjust. Gabriel sitter snällt och lugnt och tittar och gör allt för att inte skrämmas.

Greta "Vad är du för en konstig prick?"
Gabriel "Jag är Gabriel, världens snällaste balifjant. Vem är du?"

Greta "Jösses vad många leksaker, jag bara måste spralla runt lite!"

Greta "Jaså du sitter kvar där ja... Vem jag är? Jag heter Tekla-Greta och jag tycker det är lite läskigt med allt nytt men det är spännande också. Är du snäll?"
Gabriel "Jag är jättesnäll, världens snällaste retsticka säger matte!"

Greta " Du är lite läskig, kom inte för nära..."
Gabriel "Jag komma för nära? Det är ju du som följer efter mig?"

Ibland måste man söka lite tröst hos sin människa också. Greta är väldigt kelsjuk och spinner som en liten traktor.

Greta studerar sin nya undersåte som gör allt för att visa sig snäll. För det mesta tittar han bort och lufsar undan när hon fräser på honom.
Gabriel "Matte visst är jag fortfarande världens finaste?"

Vi tittar på tv en stund, båda katterna ignorerar varandra samtidigt som de studerar varandra.

Greta har varit på upptäcktsfärd igen och hittar Gabriel i soffan.
Greta "Hörru du, bara så du vet så är jag inte rädd för dig."
Gabriel "Va? Vad vill du?"
Greta "Fräääs!"

Gabriel "Jag kan också fräsa hörru du! Fräääs!"

Greta "Jag fräser bättre än du!"
Gabriel "Ok då, för jag är en snäll kille faktiskt... Ta det lugnt lilla du. Jag är inte farlig och jag är faktiskt snäll..."

På goshumör.

Hon är verkligen en kavat liten tjej. Åt och drack direkt när hon kom hem, lekte med allt samtidigt som hon gick på upptäktsfärd och vågade säga ifrån till Gabriel samtidigt som hon var framme och luktade på honom flera gånger.

Det är inte jättelätt att få bilder på henne för när hon är i farten så springer hon verkligen snabbt.

Inatt har de sovit på varsin sida av mig. Gabriel blev upprörd när han fattade att den där fräsande lilla saken tänkte sova med oss och skällde ut henne efter noter på säkert avstånd. Greta låg lugnt och vilade i datorbordet under tiden och efter en kvart kom hon och la sig igen och sen har det varit lugnt.

Gabriel smyger sig fram och luktar lite på henne när jag leker med henne och hon spanar in honom. När jag vaknade i morse höll hon på att lägga sig hos honom men så ändrade hon sig och sprang undan.

När hon hade fått frukost satte hon igång att undersöka allt igen. Här kommer en obligatorisk balinesbild där Greta får visa upp sina långa ben och sin otroligt långa svans.

Man måste lukta på precis allt!

Det här är väldigt typiskt för hur det ser ut här hemma, Gabriel sitter en bit ifrån och tittar på Greta som röjer runt. Hon har verkligen spring i benen.

Så ramlar hon ner i bara farten men blir inte ledsen för det utan bara ångar vidare.

Hon har gått på lådan också till Gabriels stora glädje för det är visst väldigt spännande att smyga ner i lådan och lukta när hon har varit där.

Medan jag satt och la upp bilderna på bloggen och laddade upp filmklippet la sig Greta bakom mig.

Sen kröp hon ner mellan mig och Gabriel...

lite närmare...

och så vände sig Gabriel om.

Hon är så liten!

Välkommen hem lilla hjärtat!