Lystring!

Lucas "Hallå där! Vi har inte tid med kameror och fotografering, det pågår allvarliga saker!"
Issy viskar med eländig liten stämma "Huuuungrig..."
Gabriel "En kamera! Riktad på Lucas? Jag tror inte mina ögon det är ju jag som är modellen här hemma..."



Lucas "Det är bäst att inte vända bort blicken när man har paxat mat, annars vet man ju att den försvinner innan man vet ordet av. Tur att man kan det där med att spänna blicken i saker..."



Vad är det då Lucas och gänget fått syn på? Min blodpudding naturligtvis och finns det någonting de verkligen gillar så är det stekt blodpudding med lingonsylt. Ja sylten är kanske inte det viktigaste men får de välja så slinker det ner sylt också.

Issy "Matte har inte ens förstånd på att klappa mig, här får man sitta och lida av hunger och gnugga kinderna på möblemanget för att matte inte tar sig tid för en..."



Lucas tar sitt bevakningsuppdrag på allvar och släpper inte maten med blicken.



Lucas "Nää matte, du kan inte få din plats tillbaka för jag håller på och lagar min middag och kan absolut inte gå ifrån spisen ser du."



Bortföst från pallen men inte ger han upp för det, man ser ju rätt bra från bordet också.
Lucas "Men matte, det här är ju viktiga saker. Lägg ner kameran och ge mig min middag nu!"



Lucas "Vad har du där matte? Jag är rätt säker på att det luktar kattmat nu... Ja nu luktar det definitivt kattmat!"



Lucas "Finn ett fel! Maten är där borta och jag måste sitta här."
Gabriel "Felet är att matte inte fotograferar mig fattar du väl och så att JAG inte fått min middag ännu. Mutter, mutter."



Lucas "Nu känner jag mig lite lätt orolig för att du inte ska dela med dig matte!"



Lucas "Lystring! Hallå! Hallå matte!"



Lucas "Vad för nåt?! INTE kattmat?!"



Lucas "Nä nu jäklar alltså, LYYYstring! Ge hit maten!"



Jag tänkte äta framför tv:n och lilla Lucas följde naturligtvis efter.

Lucas "Jo du vet ju att om det var jag som hade en massa mat så hade jag absolut delat med mig med dig det vet du väl matte? Klart vi delar på allt eller hur? Vilken tur att vi har varann matte!"