söndag 14 april 2013
Att försöka gå vidare
Jag skrev ett inlägg på kattforumet och kopierar en del av texten hit för det här är funderingar som mal i huvudet på mig:
Mer och mer smyger sig tanken på mig att jag skulle vilja ha en tredje katt, en liten kille med lång näsa, stora öron och som älskar att ligga i hög. Han får absolut inte vara chokladbrun men i övrigt spelar det egentligen ingen roll hur han ser ut, bara han är en liten långnäsa med alla de egenskaper de har.
Jag tror att Issy och Gabriel skulle tycka det var jobbigt först men i längden skulle de bli glada, det saknas en bror som vill brottas med Gabriel och hjälpa till att hålla om lillan på natten. det känns som om vi har en tomplats i vårt hem.
Jag vet att jag kan aldrig ersätta liten Lucas och jag kan inte få honom tillbaka men jag tror att jag kan göra plats för en till liten kille till i mitt hjärta och i min flock.
Hur vet man när man är redo att försöka igen? Att man vågar och orkar?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Agnes
Jag bloggar så sällan men tycker själv att det är roligt att kika in ibland och titta på bilder från förr. Jag har tänkt flera gånger i hös...
-
Jag köpte en extra djup hängmatta till katterna på utställningen i Frölunda. Gabriel undersöker den noga. Den ena plattan fick monteras... -
Varenda gång jag har varit och handlat måste trion vara med och undersöka påsarnas innehåll, förhoppningen är naturligtvis alltid att jag sk... -
Jag har svårt att sova inatt, fick ett jobbigt samtal från sjukhuset idag och fasar för vad de ska säga imorgon. Älskade lilla chokladkill...
Jag tycker att just det att man börjar fundera på alternativet är tecknet på att man är redo. Skulle du inte vara redo skulle du inte "säga det högt"... Ingen kommer någonsin att ersätta Lucas men en baby är ju alltid kul. Busar och piggar upp i sorgen. Kram!
SvaraRaderaJa jag tror att vi kanske skulle må bra av en liten nykomling så småningom.
RaderaJag håller med ovanstående. Bara att du börjat tänka i de banorna tycker jag tyder på att det kan vara dags. Dock brukar det kännas som att man ändå behöver fundera ett tag, men beslutet är redan fattat. Så funkar jag i alla fall, alla är vi inte lika, men åt något av detta hållet tror jag att många fungerar.
SvaraRaderaErsätta någon kan man aldrig någonsin göra, och det skulle inte Lukas heller sett det som att du skulle göra om du tar hem en ny katt, utan som att du gör plats för ytterligare en individ som du kommer att älska lika mycket.
Hoppas du får ordning på tankarna och känner efter att "nu är det dags" snart, det hade nog vart kul med en ny liten krabat för både dig och kissarna skulle jag tro!! Kramar på er!!
Tack! Ja tankarna finns ju och jag kanske vågar så småningom.
RaderaKänn inte skuldkänslor för att du funderar på att köpa ytterligare en katt. Det verkar ju som att långnäskatter tycker om att ha sällskap av andra katter. Den nya katten kommer ju att vara sin egen personlighet, katter är ju olika precis som vi människor så att ersätta en katt mot en annan går ju inte. Lukas skulle säkert vilja att hans matte och hans kattkompisar har det bra, känner glädje i vardagen osv även om han själv inte lever längre. Och inte skulle han väl missunna en liten kattunge att flytta hem till hans snälla och kärleksfulla matte och hans kattkompisar? Om du känner att en liten kattunge skulle få dig och Issy och Gabriel att må bra och återfå lite mer glädje så tycker jag att du ska köra på det.
SvaraRaderaJa jag tycker ju själv att en liten kattunge skulle kunna få ett bra för-alltid-hem här.
RaderaFick Lucas säga sitt tror jag han skulle vilja att Gabriel fick en buskompis och Issy en bror som ligger bredvid henne när hon sover så att hon känner sig omhuldad.
Det finns en liten katt nånstans som väntar på att få komma till dig och Izzy o Gabriel! Missunna inte en ny katt att gå komma till ert fina hem! Rätt katt är redan på väg...
SvaraRaderaVi brukar skaffa våra på andrahandsmarknaden t ex Blocket, för det finns ju många som behöver nya hem. Alla kommer dock med sina "defekter", charmiga men störiga. Men det passar ju inte alla. Lycka till med kattletandet!
Kram, Anna och 4 "begagnade" långnosar
Jag tror det skulle vara otroligt mycket lättare att få Issy att acceptera en kattunge än en vuxen katt men det skadar ju inte att hålla ögonen öppna efter omplaceringskatter heller.
RaderaPrecis det där brottades vi med, när vår lille Tux dog nio dagar efter att vi fått hem honom. Mitt i första förälskelsen skulle vi liksom svika hans minne och ta hem hans bror. Men det blev inget svek, vi saknar honom fortfarande, jag tänker jättemycket på honom, och älskar hans bror till vanvett. Hjärtat rymmer många katter och att man älskar en ny betyder inte att man glömt den som lämnat en. Så, ja, jag tror att det är dags nu.
SvaraRaderaDu har helt rätt, hjärtat rymmer många små. Vad härligt att ni fick hem Tux bror, han var nog ämnad för er :)
RaderaGår i liknande funderingar sen en tid nu när det snart gått ett år sedan förlusten av min älskade Doyan. Själv är jag inte riktigt där ännu (är urbota rädd då vi även förlorat två små drömkatter åren innan) men jag tror liksom övriga att man börjar närma sig när tankarna finns där. Anser inte heller att du behöver känna någon oro då varje katt är unik och fyller en särskild plats i ens liv & hjärta. Finaste Lucas kommer alltid finnas med dig <3! Med lite tid har du blivit varse vad katterna och du själv behöver. Nu skriver du både att det känns som om det finns en tomplats i ert hem och det känns som om det finns utrymme i ditt hjärta och din flock...jag tror att du snart är redo ;)?!! Önskar dig/er all lycka när det är dags!
SvaraRaderaTack detsamma, hoppas du hittar katten som är ämnad för just dig :)
RaderaNär du ser den lille komma hem till dig och när du ser issy och gabriel leka, då vet du att du gjort rätt.
SvaraRaderaDu ä r mogen nu. Dina katter kommer att tycka det är skitspännande! :-)
Kram bella
Jag får se vad som händer, kanske blir det en liten snart och kanske inte. Jag känner mig som värsta velpottan nu.
Radera