Mina älskade småtroll börjar bli stora. Sigvards kastrering har läkt fint men han lyckades ramla och slå tänderna i underläppen på midsommarafton så jag har varit orolig över det men det ser ut att läka fint *peppar, peppar* och är bara en liten grop kvar i läppen.
Sigvard var väldigt samarbetsvillig ikväll och satt kvar länge och poserade för mig. Hur söt kan man bli egentligen?
Bedårande skelögd och otroligt kramig. Sigvard är nog den mest kramiga kattunge jag någonsin har haft.
Jodå, han kan allt sitta still ibland.
Greta var inte på humör men jag lyckades få en bild på hennes vackra ögonfärg, hon tycker inte om att titta mot ljuset så man får vara snabb.
Hur får man dem att sitta så fint och titta (nästan iaf) mot kameran samtidigt?
Man gör det till en lek och använder rekvisita utanför bild och så får småtrollen leka emellan varven.
Sigvard "Jag är en stor tuff jägare, fattar du det Greta?!"
Greta "Tagga ner brorsan..."
Sigvard "En himla cool kille är jag... och supertuff faktiskt!"
Greta "Ja, ja, vi får väl se hur det är med det. Pilutta dig det är ändå jag som bestämmer!"
Imorgon är det precis en månad sedan vi förlorade vår älskade Gabriel, det känns tungt. Utan mini-fjantarna hade det varit bra mycket värre, de gör livet så mycket roligare även när det är tufft. Vilken tur att det finns katter!
❤️
SvaraRadera/A-L