Småtroll

  Om någon undrar varför mina blommor ser lite lustiga ut så är förklaringen den här, mina småtroll älskar att göra sönder dem.

Greta "Blommor är faktiskt världsliga saker... Dessutom är det meningen att man ska äta på dem!"

Krukorna sitter fast med häftmassa, annars hade de gått i golvet för länge sedan.

Sigvard ska kastreras imorgon och får inte lov att äta något efter klockan 22 ikväll, jag gissar på att han kommer att väcka mig tidigt.

Hönsmatte har redan oroat sig i en vecka över att lillen ska sövas imorgon, håll tummarna för att allt går bra och att värmen håller sig borta ett tag så att det blir mindre infektionsrisk.

Greta är fortfarande lite nedstämd och söker sig ovanligt mycket till mig, hon letar inte längre men sitter och ser ledsen ut ibland. Jag tror att hon liksom jag saknar vår fantastiska Gabriel, han som var så lugn och trygg och rolig och charmig och kramig.

Jag saknar att ha min lilla fjant i hasorna hela tiden, att alltid ha en liten följeslagare som tyckte att jag var det bästa som fanns i hela världen. Att veta att vad som än händer så finns han där hemma och väntar på mig, han som aldrig tröttnar på att lyssna eller inte har tid. Han som alltid möter mig i dörren. Han som alltid ville ha en kram, han som alltid ville ge en kram.
Min bästa vän.

Utan småtrollen hade det varit olidligt tomt.