Gretas kastrering

Jag lämnade lilla Greta på sjukhuset på måndag morgon och åkte till jobbet, man får ju alltid en klump i magen av att lämna sina pälsbarn på sjukhus men jag skulle få hämta henne redan klockan tre så då kändes det ändå ganska uthärdligt. 

Sen vet jag inte vad som hände, jag var helt frisk på morgonen men kände mig lite knepig i halsen vid lunchtid. Klockan tre när jag kom till sjukhuset kände jag mig helt slut och vid 16 när jag kom hem hade jag influensa och kunde knappt stå på benen. Jag tror aldrig jag blivit så sjuk så snabbt. 

Jag hann kolla hur hon såg ut och ta en bild att jämföra med ifall jag skulle tycka att hon var svullen senare...

 sen fick jag försöka lugna henne för hon var väldigt stressad när hon kom hem.

Dels ville hon ha mat men när jag erbjöd henne den vände hon bort huvudet,

det tog ett par timmar innan hon kunde äta lite.

Det hon ville var att leta upp alla sina favoritleksaker och försöka få mig att kasta dem så hon fick apportera, något jag absolut inte ville för jag ville ju försöka lugna henne.

Greta "Titta matte, världens finaste spindel! Kan du kasta den?"

Lite groggy och vinglig och väldigt lycklig över att vara hemma.

Gabriel var inte glad på henne. Eller jo, han blev överlycklig när jag hade henne med mig när jag kom hem men hon ska minsann veta att hon inte får lämna honom ensam.
Gabriel "Mutter, mutter. Hela dagen har jag undrat var hon var?!"

Jag var väldigt tydlig med att jag tog med henne och visade honom flera gånger att hon satt i buren och att jag tog den med mig men stackars Gabriel som var så ledsen när han var ensamkatt måste ha blivit ledsen ändå för han kunde ju inte vara säker på att vi kom tillbaka.

Greta tvättar honom tröstande. Kanske inte så effektivt om man tänker på hur ren han blir när det ligger en plastkant mellan dem men Gabriel blev gladare.

Ingen katt tycker om att inte få tvätta sig och mitt i feberfrossan har jag försökt ge henne lite tid när hon fått tvätta sig och jag har hållt över såret för att skydda det.

Gabriel "Så här ska det faktiskt vara Greta hör du det? Vi ska vara tillsammans alltid!"

Greta fattar inte varför mattes hand måste vara så där himla i vägen hela tiden.

 Efter varje måltid brukar Greta sitta på diskbänken och leka med vattnet när Gabriel äter sin mat. Jag tar av tratten när hon äter och nu har hon passat på att tvätta sig när hon sitter där.

Som tur är har operationen och läkningstiden gått jättebra för jag har verkligen varit jättesjuk och sovit i flera dygn.

På måndag slipper hon dessutom kragen, tänk vad glad hon ska bli.