Vi har fått besök i köket, såna där roliga besökare som brukar dyka upp på hösten när matte lämnar badrumsfönstret öppet och lampan tänd på kvällen. Issy har stenkoll på var den är men Gabriel tittar åt helt fel håll, han är inte världens bästa på att lokalisera var inkräktarna tar vägen efter att han har smockat dom ett par gånger.
Den sitter på köksfönstret och retas för man får ju inte slänga ner allt i fönstret när matte sitter och tittar på...
Issy stirrar stint och Gabriel är bara allmänt förvirrad.
Gabriel "Var är den matte? Jag hade den ju alldeles nyssens..."
Oj, oj, oj! Nu händer det grejer! Retstickan flög iväg till lampan över fläkten och lilla Gabriel fick syn på den först!
Gabriel "Lördagsgodis, here I come!"
Det är ett under att han ser den när han stirrar in i lampan.
Gabriel "Komsi, komsi så ska jag döda dig din lilla fuling!"
Han missar ett par gånger men det är kanske inte så konstigt när han har en 60 watts lampa i synen.
Gabriel "Smask, smask! När man är en alldeles fantastiskt duktig jägare så måste man smaska så att alla hör hur man slukar sitt byte!"
Sedan måste en så fantastiskt modig och stor och stark kille kolla så att hans matte och hans syster såg och imponerades av hans stordåd.
Gabriel "Precis hur imponerad blev du matte?!"
Gabriel "Den satt där matte! Och så smockade jag den, med mitt eget liv som insats faktiskt matte! Det är inte vem som helst som hade klarat det."
Gabriel "Visst är du superimponerad matte?!"
(Och jo, om det finns någon som tror att jag hittar på så måste jag få insistera, han satt verkligen där en lång stund och berättade om sitt stordåd. Varför göra något om ingen annan får veta och bli supermegaimponerad av ens bedrifter?)
Så kommer vi till det sorgliga i berättelsen... (För det finns väl ingen som trodde att Pappa Långbens död räknades som den stora orättvisan?)
Liten Issy som var den som först såg inkräktaren och bidade sin tid innan hon skulle slå till...
Vi brukar tillämpa det där med millimeterrättvisa katterna emellan, antingen får båda eller ingen...
Issy tittar sorgset menande på mig...
och klipper med öronen...
Issy "Var är min Pappa Långben matte? Du måste ju ge en till mig också?! Voffor gör du på detta sättet?"
Stackars lillan, bättre jaktlycka nästa gång och nej, matte har lyckligtvis inget lager av insekter att plocka fram en ur.
I all rättvisas namn är det väl alltså dags att bygga upp ett sådant förråd!
SvaraRadera/A-L
Jag tror att katterna tror att jag redan har ett och bara är snål med utdelningen :)
Radera