Att låta dig gå

Min älskade lilla Fjant.

Värdens bästa Gabriel.

Gapriel.

Babriel.

Mammas kille! 

Balifjanten!

Världens vackraste kille. 

Baby Gabriel.

Farbror Gabriel.

Älskade lilla du. 

Hur ska jag kunna släppa dig? 

Du som var min första långnäsa. Du som satt och ropade under badkaret när jag duschade och jag undrade vad jag hade gett mig in på, skulle jag klara att ha hand om tre vrålapor?

Du som tog emot Issy och Lucas med öppen famn och som blev så ledsen när de inte omedelbart accepterade dig. Du som älskar alla som kommer hit.

Du som sover i min famn varenda natt. 

Du som är världens bästa Gabriel. 

Idag har Gabriel och jag varit på sjukhuset och Gabriel har blivit röntgad och tagit blodprov inför eventuell operation. 

Han har varit sjuk i flera veckor och penicillinet hjälpte inte, en CT visade att något växer inne i mellanörat. 

Idag fick jag veta att Gabriel är i för dåligt skick för att klara en operation och allt vad det skulle medföra. Det vore inte snällt att utsätta honom för en stor operation när han har så mycket hälsoproblem redan.

Idag bestämde vi datum för när han ska dö. Jag vill bara kräkas när jag tänker på det. 

Min Gabriel ska dö. 

Jag vill inte. 

Den här sista veckan finns inga regler, han får äta vad han vill. Jag har laddat upp med bondkakor, glass och dreamisar. 

En vecka kvar med min älskade Gabriel.