Försiktigt optimistisk

 När jag hämtade Issy igår eftermiddag hos veterinären så var hon lite piggare och hon sprang ur buren när vi kom hem. Hon drack en massa vatten och så bajsade hon och kräktes ner golvet och så drack hon lite till och sen lugnade hon sig.

Eftersom hon är i så dåligt skick och inte ätit frivilligt på länge får hon äta vad hon vill utan tanke på allergin och jag åkte och köpte hennes gamla favoriter och så hennes favoritkattgodis Dreamisar. Jag försökte ge henne en Dreamis tidigare på kvällen och hon luktade lite och förstod inte vad hon skulle göra, någon timme senare klickade det till och hon tryckte i sig tre stycken i snabb fart.

Jag ville inte stressa magen så hon fick inte fler just då.

Hon var ute i köket och pep senare på kvällen och efter att hon fått en ny sorts medicin och enligt ordination väntat i 30 minuter på att äta åt hon faktiskt lite själv för första gången på länge.

Sen sov hon och Gabriel ihop och hon såg gå underbart nöjd ut. 

 Hon äter för lite själv så jag stödmatar också men hon äter!

Jag har tagit ledigt i ett par dagar för att ta hand om henne och i morse hade vi seg sovmorgon och till slut väckte hon mig och ville ha mat. Samma procedur som igår kväll, ge medicin och sen vänta i trettio minuter med att äta och sen åt hon själv igen!

Hon ryggar verkligen undan från allergifodret med Sheba går ner :) Hon äter för lite och Gabriel slukar resten så jag får stödmata också och har köpt Shebapuré till det. 

VI kan naturlitgvis inte ropa hej ännu, att hon äter betyder inte att tarmar och urinblåsa jobbar normalt och hon är fortsatt torr och irriterad i ögonen. Hon känns dock inte lika uttorkad. 

Vi låg nyss och vilade på soffan och Issy började grymta för att hon vill bli klappad och ha något gott att äta. Hur det än går har vi haft en ganska fin dag idag.

På fredag ska hon tillbaka och kolla sina ögon och blir det värre innan dess så ska jag ringa. Det kan vara så att hon har en väldigt ovanlig sjukdom där katten torkar ut och är det den hon har så finns inget botemedel. 

Gabriel mår också jättedåligt i detta, han är inte van att vara ensam och blir väldigt orolig och ledsen och klängig när Issy inte är hemma. De dagar hon legat inlagd har jag åkt hem till honom på lunchrasten och han blir överlycklig över sällskapet men det är mycket tydligt att han inte vill vara ensam katt. 

Hoppas, hoppas att Issy kryar på sig.