Häromdagen pratade jag med en kompis och sa att det är så lugnt med medelålders katter för de hittar inte på en massa bus längre och man vet liksom var man har dem. Det var roligt när de var små att man inte visste vad de skulle hitta på och det ställde mycket mera krav på mig att aktivera dem och visa dem vad de fick och inte fick göra.
Döm om min förvåning när Gabriel sent på kvällen började vråla sitt "Se på mig matte! Seee pååå miiig!!!!"-vrål när jag hade gått och lagt mig.
Jag gick naturligtvis upp, tände i hela lägenheten och hittade honom inte för då var det minsann tyst. Det tog en stund innan jag insåg att Issy vet ju var han är så jag tittade på henne istället, vart tittade hon?
Kan du se honom?
Han blev nog både lite rädd och samtidigt väldigt imponerad av sig själv, han hade hittat ett nytt ställe att vara på. Nu var ju frågan, var matte lika imponerad som han själv?
Gabriel "Är du imponerad matte Såg du vad jag gjorde?"
Issy "Voffor då då?"
Liten kille blir helt plötsligt väldigt gosnödig och bara måste få sitta i mattes famn.
Issy "JAG är i alla fall en stor tjej som uppför mig som en vuxen eller hur matte?"
Så rolig han är! Gömmer sig så att du ska komma och leta. Och vad bra han gömde sig dessutom. Hälsa Gabriel att jag är djupt imponerad. / Anne.
SvaraRaderaJa han förstår inte det roliga i om jag gömmer mig men är själv mycket stolt över om han hittar ett sånt där superduperbraigt ställe att gömma sig på och hela han rister när han väntar på att jag ska hitta honom :)
Radera