Lillan jagar

Jag ser tydligen lite hungrig ut, lillan kom nyss och gav mig en grytlapp från köket. Hon såg hemskt stolt ut när hon släppte godbiten i mitt knä. Troligen ville hon byta den mot min kvällsmat, en grytlapp mot en skål nachos liksom. Tack men nej tack lilla fröken Isabella.

Annars brukar disktrasan vara ett hett byte, glömmer jag gömma den under diskbänken så kommer antingen Lucas eller Issy snart bärandes på den och nåde den katt som vågar försöka ta den ifrån dem. Aldrig har väl en liten kattkille känt sig så macho som Lucas gör när han traskar omkring med en kall, blöt, rosa wettexduk i käftarna och morrar som en liten pitbull. Nja, det är väl en sanning med modifikation, han är lika stolt när han bär omkring på sin knallrosa flodhäst i tyg. Lucas är av någon anledning väldigt förtjust i färgen rosa.

En kväll hittade jag disktrasan snyggt placerad på min säng, den skyldiga hade lyckats missa huvudkudden med några centimeter men resten av sängkläderna var jag tvungen att byta. Man undrar ju hur de tänker, varför ska alla riktigt roliga leksaker läggas på min säng? Vippan brukar jag också hitta där om inte Gabriel går omkring och bär på den. Hur mysigt är det att vakna med en vältuggad lite slemmig tygvippa på kinden? Svar: Inte alls. Fast Gabriel är bra söt när han kommer dragandes på den.