"Ge mig, ge mig, geeee mig!"

Jag brukar sällan äta grillat, överlag försöker jag äta hälsosamt  men jag var så ruskigt hungrig när jag handlade att jag bara inte kunde låta bli att köpa med mig lite revben och potatissallad hem.

Issy brukar inte försöka ta min mat men den här gången blev det visst lite för mycket för henne, hon orkade bara inte vänta på att det kanske skulle bli något över till henne så helt plötsligt smög en liten siamesnos fram mellan min mun och maten. Jag höll på att skratta ihjäl mig men fick mycket förebrående blickar från lillan. 

Issy "Jag måste faktiskt också ha och det nu omedelbums!"

Ibland går det bara inte att lyssna på sin matte hälsar Issy som fnyste åt mina protester och försökte sträcka sig och bli ännu lite längre.

Issy "Om hon inte delar med sig så..."
Gabriel "Ser ni vad duktig jag var? Jag försökte faktiskt inte stjäla alls och jag tyckte också att det luktade fasligt gott."

Issy "Smart tjej reder sig själv!"

En låååång hals och en lååång nos och ändå når man inte riktigt fram. Livet är hårt ibland!

Allra finaste lilla fröken Isabella!

Issy är verkligen en enmanskatt och fick hon bestämma skulle jag omedelbart säga upp mig på jobbet och stanna hemma hos henne hela dagarna för det finns inget mysigare än att vara nära mig. 

Ni vet såna där bilder som dyker upp regelbundet på facebook med nån klyscha påskriven och så delas de hundrasjuttielva gånger om så man till slut inte ens lägger märke till dem? En av dem fastnade i mitt huvud och jag kan inte riktigt släppa den. Bilden visar en hund och så står det fritt översatt från engelska: Du har honom bara i 10 år men för honom är du hela livet. 

Det ligger så mycket sanning i de orden, våra fyrfotingar är utlämnade till och beroende av oss under hela sina liv. Det är en enorm förmån att få ägas av en liten katt <3 p="">

 Världens finaste siames! (Ja jag vet att jag har dubbelhaka på bilden men Issy är så söt att jag måste visa den ändå.)

Katter är användbara också, var skulle jag lägga min padda om det inte vore för Issy?

 "Och såna där pennor som man pekar på paddan med, man måste ju bita hål i dem också. Vem skulle göra det om det inte vore för mig matte?"

"Tugga, tugga!" 

Mina iPad-pennor är punkterade, luften pyser ut och det är svårt att peka exakt med dem numera men det är såna smällar man får ta när man har katt. Alternativet vore för tråkigt. 

Instagram

Det här är en av mina favoritbilder från vårt instagramkonto så jag måste nästan visa den här också: mina små spioner håller koll på mig!

Gabriel i ett nötskal...

eller kanske snarare i en papperskorg...

Man (läs Gabriel) får naturligtvis inte vara i sopkärlen under vasken och vart vill man då helst av allt vara? I sopkärlen naturligtvis. Så fort jag öppnar dörren slänger han sig handlöst in i skåpet och är sen väääldigt nöjd  ut med sig själv.

Issy då? Nej fina flickor sitter då INTE i sopor hälsar hon. Fina flickor sitter på köksbänken och tigger godis!

Gabriel jobbar hårt

 Idag jobbar Gabriel hårt och han tar sin uppgift på allvar, ser ni att han är på helspänn?

Matte har tvättat och då måste man "hjälpa till" och sortera tvätten och framför allt gömma sig i den prassliga blå tvättpåsen. Det bästa är om matte inte hittar Gabriel utan går omkring och bär på påsen och ropar efter Gabriel, då blir han så uppspelt att hela påsen skakar men matte fattar inte var han är ändå. 

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, är det konstigt att man får kattpäls på alla sina kläder när man har en sån duktig hjälpreda?

Är det du som är Gabriels matte?

Vi fick ett meddelande SMS i förra veckan ifrån en av våra bloggläsare, det började så här:

"Hej!
Jag undrar om du är den Suzanne som är matte till underbare lilla Gabriel?"

Det är inte första gången någon hör av sig angående bloggen eller Gabriel men jag blir lika glad och förvånad varenda gång över att det finns människor jag aldrig har träffat som bryr sig om mina små fyrbeningar, det värmer ska ni veta.

Det visade sig att Ann-Louise hade varit på en utställning och köpt kattleksaker hon trodde skulle falla lilla Gabriel i smaken och efter lite messande fram och tillbaka bjöd jag hem henne och hennes man så att hon skulle kunna ge Gabriel sin present själv.

Gabriel var lite sömnig när de kom men piggnade till när han insåg att det var han som fått gäster och inte jag. Här är han omgiven av leksakerna han fick.

Gästerna hade med sig godis till Issy också men hon ville inte ha, Gabriel däremot tuggade glatt i sig hennes godisar.

Det tog en stund men Issy visade sig också för gästerna. När jag hämtade hennes favoritgodisar kom hon till och med fram och lät sig bli klappad.

"Ser ni vad modig jag är?"

Ingen av katterna brydde sig om leksakerna när gästerna var här, det var mycket roligare att hälsa, äta godis och få höra alla fina ord som de sa om katterna.

När gästerna hade gått och jag stod och sorterade tvätten hörde jag konstiga ljud ifrån vardagsrummet och döm om min förvåning när jag hittade Issy i full fart med att döda en av de nya leksakerna. Issy som inte leker med någonting utom vippor och svansar!

Issy "Såna här grunkor måste få på moppo!"

"Tugga, tugga, bita, bita... Den här är ju underbart provocerande, jag måste bita lite till!"

Sen ville Gabriel vara med och så var det full galopp som gällde.

Jag fick också en present av gästerna, en fin liten skål som ser ut som en katt.

Det är lustigt hur det kan bli, tiden bara flög förbi och helt plötsligt insåg jag att jag nog borde satt på kaffe åtminstone. Samtalet flöt på så lätt att jag inte ens märkte att klockan gick och både jag och katterna hade jättetrevligt.

Tack för besöket och välkomna åter.