söndag 15 oktober 2017

Höst

Lilla Greta växer så det knakar. 


Fast när jag ser henne bredvid Gabriel är hon fortfarande liten. 


Jag saknar min utsikt från den gamla lägenheten när jag såg himlen men det är rätt mysigt att ha träden så nära också. Det blir som att ha en stor tavla att titta på.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Hunger och elände

Sigvard hälsar att han har inte tid att blogga nu och det har inte matte heller för det är dags att ge liten utsvulten kattpojk som bara ha...