söndag 5 mars 2017

Kattmat i stora lass!

Gabriel "Vill ha!"


"Om jag stirrar på den så betyder väl det att den är min?"


"Komsi, komsi till lilla mig!"


Smaskens!


4 kommentarer:

  1. Åh, nu äntligen hittade jag tillbaka till din blogg! Men vad sorgligt att även Izzy har gått vidare nu 😢
    Det är så tungt. Vi har haft massor med trassel med tjejerna här hemma, framförallt med Beata, som haft massor med problem med magen, allergier och mat... hon med... allt går upp och ner hela tiden, det verkade mörkt ett tag i höstas, men rätt som det var vände det. Hon kan äta en sak numera (viljan är lite inblandad där med) och det är grillad kyckling... inte nåt bra val, men hon äter, och magen funkar, ingen allergi. Har provat ALLT. Ingen veterinär eller nån annan kan komma på något annat, så det får bli detta... torrfodret kan vi glömma, precis alla reagerar hon på. Viss blötmat med. Resten vägrar hon äta... men så länge hon mår väl får hon vara med, och vi är glada för varje dag vi får med henne ❤
    Kram på er, och massa nosgos till Gabriel ❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja det är klart hon ska äta det hon tål, hoppas det får fortsätta så. Vad tråkigt att dina katter är sjuka, man undrar ju vad sjutton det är som hänt med rasen. Är det så att många blir sjuka eller är det bara vi som haft otur?

      Issys allergi blev värre och värre och så fick hon en massa andra problem därtill, till sist kändes det som om hela mitt liv snurrade runt hennes mediciner, att tolka beteendet, leta symtom, kolla lådan... Sen precis som du säger så ska de ju gå med på att äta allergifodret också, Issy avskydde den maten till slut.

      Jag var helt knäckt när hon dog och så hade jag lilla Gabriel som var ledsen och letade efter sin kompis :(
      Det blev inte alls som jag tänkt mig.

      Radera
    2. Nä, man undrar ju vad som hänt...
      Här är det Beata som är den som har de problemen som är mest sjukliga eller vad man säger...
      De fick ju alla tre juvertumörer som visade sig vara ofarliga cystor (skönt!), alla under samma höst. Långa perioder med operationer och vård efter... Alla tre drog på sig nån typ av komplikation... Kastreringarna för några år sedan blev ju inte heller lätta, Sunny åkte på en inåtgående infektion, Doris hoppade iväg under ett obevakat ögonblick när de preis kommit hem, fortfarande halvvaken, landade på en kant med magen och fick ett jättehematom, Beata fick urinvägsinfektion och fick senare omkastreras då alla celler från äggstockarna inte hade velat komma med ut (hon hade en tyst livmodersinflammation som gjorde allt skört...) så hon producerade fortfarande hormoner, och som grädde på moset hatade de varandra under ca 3 veckor... I övrigt så är det deras astma som spökar mest, förutom Beatas problem. Sunny hade tendenser till det, Doris hade lite mer och Beata mest, men rätt bra under kontroll, ända tills det brann här i köket och de blev utsatta för hemsk brandrök. Det satta permanenta spår i lungorna och förvärrad astma. Så, städar här för jämnan för att det ska hålla sig i schack. Så mycket av våra problem är orsakade utifrån ändå...

      Förstår dig när det kommer till att allt kretsar runt att hålla koll... man orkar till viss del innan man rasar själv. Och att inte veta riktigt vad allergin utlöses av är jobbigt, massa prover är tagna, men de kommer tillbaka negativa konstigt nog, men reagerar gör hon. Det räcker med en enda bit av torrfodret (som alltid står framme, annars slutar Sunny att äta, men Beata låter bli, så det funkar) så är cirkusen igång. Hon får som magkatarr typ, och så plockar hon av pälsen, kräks, går inte på toa, slutar äta... Tonfisk åt hon ett litet tag och det fungerade, men tröttnade på det, och innan jag hittade kycklingen att ge henne... hon gick ner i vikt, jag testade allt, kokade, lagade, gav rå mat, ja allt... inget gick i. Fick tvångsmata med ersättningspasta så hon fick i sig någon näring. Då var det nära att jag gav upp. Kycklingen var egentligen sista testet jag gjorde... Och det gick i! Men det måste vara färdiggrillad från affären ;) Inte optimalt med tanke på allt salt i den, men om det är det enda hon äter och funkar på så får det bära så länge det gör det. Får vitamintabletter vid sidan. Plockar fortfarande päls på ryggen då och då, men det är numera som en vana när hon blir understimulerad... Men jag har fått tillbaka min Beata, så det får gå!!

      Så egentligen är det inte alla katter som drar med sig sjukdom via rasen... man får det ändå. Även om det inte känns så. Vi har otur, en massa otur. Har vänner som har samma raser som sällan har problem. En uppfödare jag känner åkte på massa i ett skov, lite av det skulle väl kunna förknippas med rasens problem, men annars är det mycket utomstående saker som påverkat. Det och ren skär otur.
      Så våga, alla katter är inte sjuka, blir inte sjuka, och det kan komma till att gå bra ändå!!

      Radera
    3. Hu så hemskt med branden, inte konstigt att de har problem med astma efter det.

      Färdiggrillad kyckling är inte fy skam och om det är det hon vill ha så är det tur att hon har en sån bra matte som kom på det :)

      Ja när jag pratat med huskattsägare som regelbundet tar sina katter till veterinären så hör jag att de också har FORL, olika allergier och allt möjligt skräp som man inte önskar någon så det är ju inte bara långnäsor som blir sjuka men jag hör om så många just långnäsor som råkar illa ut.

      Fast drömmen är att få en liten långnäsa till och jag vet inte om jag kommer kunna låta bli för det finns ju inget charmigare än en liten trollunge.

      Radera

Att låta dig gå

Min älskade lilla Fjant. Värdens bästa Gabriel. Gapriel. Babriel. Mammas kille!  Balifjanten! Världens vackraste kille.  ...