Vapenbröder

Jag fotar mycket och har mängder av bilder på Lucas på sjukhus, bilder på hur vi matar och medicinerar, filmer på Lucas som har svårt att andas...

Tanken var både att jag själv skulle kunna se förändringar dag för dag (för man blir hemmablind och det är svårt att lita på vad man ser när man har så mycket känslor för den som är sjuk) och att visa andra hur kattsnuva kan se ut. Kunde jag genom att visa dem få en enda människa att börja vaccinera sina katter så skulle jag kanske må lite bättre mitt i eländet.

Jag har sparat bilderna men kommer inte att visa upp dem, det känns som att utelämna liten Lucas alldeles för mycket. Jag orkar själv inte se dem igen. Kanske längre fram. Det är bra att bilderna finns om jag någon gång tvivlar på att jag välde rätt för när jag ser dem vet jag med all säkerhet att jag gjorde det.

Istället vill jag visa er något vackert, något äkta: Syskonkärlek!

Bilderna är tagna näst sista dagen hemma. Lucas fick in i det sista hemma vakna bredvid sin vapenbror, lekkamrat och kompanjon Gabriel. Sista veckan var han på sjukhus men jag hoppas att han någonstans mindes det här och mådde bra av det.

Kan det bli vackrare än såhär? Den som är så sjuk att den håller på att gå under får känna sig älskad och som en del av flocken. Får fortfarande vara med.

Jag har fått en av mina favoritsånger på hjärnan ända sedan jag sa förlåt och farväl till min Lucas:
The Mamas & The Papas "Dream a little dream of me."

"Say nighty-night and kiss me;
Just hold me tight and tell me you'll miss me.
While I'm alone, blue as can be,
Dream a little dream of me.

Sweet dreams till sunbeams find you---
Sweet dreams that leave all worries behind you.
But in your dreams, whatever they be,
Dream a little dream of me."