söndag 20 maj 2012

Liten Mio


Den femte maj i år skulle Mio ha fyllt 20 år, nu blev det inte så men oj vad jag saknar honom fortfarande. Kan inte fatta att det snart gått tre år.

9 kommentarer:

  1. Min matte saknar sin Sixten som dog för snart 2 år sedan fortfarande oxå , han skulle blivit 19 år i år.

    SvaraRadera
    Svar
    1. vad tråkigt att ni också förlorat en liten kattfarbror. Visst är det nåt särskilt med gamla katter.

      Radera
  2. Vilken fin kisse!! Det är som om sorgen aldrig riktigt går över efter en älskad vän!!
    tröstekramar
    Maurice & Kajsa

    SvaraRadera
  3. Åh, så vacker han var!
    Man kan nog aldrig sluta sakna dem när de har lämnat en, det är trots allt en älskad vän och familjemedlem!
    Kramar från oss!

    SvaraRadera
  4. Åh va vacker och ståtlig! Jag kan inte annat än hålla med föregående, man kommer aldrig riktigt över det faktum att någon tvingats lämna en och återgå till Himlen. Att komma ihåg att man får mötas igen längre fram ger tröst men saknaden är där ändå. Dem som tvingas lämna oss finns med oss i allt vi gör och håller ett vakande öga över oss och när tiden är inne, så möts man igen och då är det för evigt ♥. Kramar, Styrka och Kärlek från oss!

    SvaraRadera
  5. En sån stor o fin misse kan ju inte ersättas med mindre än tre långnosar! Kram, Anna

    SvaraRadera
  6. Tack hörni, skönt att det finns människor som förstår hur mycket man kan sakna en fyrfota vän.

    SvaraRadera
  7. Ja usch det är så sorgligt när man förlorar en liten individ...

    SvaraRadera
  8. Förstår dig så.
    Finns missar man tänker på hela livet. :-(
    Ha en underbar dag !

    SvaraRadera

Glad påsk önskar småtrollen och jag!

K