Renovering... Vad måste inte små troll stå ut med?

Vi fick en vattenläcka i väggen i vardagsrummet förra året och först visste ingen vart vattnet kom ifrån så snickaren bytte ut lite av panelen på balkongen men så några månader senare började det rinna vatten igen.

I januari i år började det igen. Läckan kom från taket, via grannenslägenhet ner till oss och måste åtgärdas.

I februari började renoveringen och sedan levde vi med det i ett par månader.

Det här åbäket lämnade bygg-gubbarna i steg ett, ett stort tält fyllt med superspännande maskiner som små katter bara måste få krypa in och lukta på. Naturligtvis fick de inte göra det, jag var livrädd att de skulle välta något och göra sig illa.




Steg två, en halv cm gamla tapeter tog de säkert bort på väggarna och sedan satte de upp två jättestora värmefläktar på väggen. Fläktarna lät som dammsugare och fick inte stängas av så på nätterna vaknade jag av att jag drömde att någon fönade håret i vardagsrummet.

Detta levde vi med i ett par veckor.




Steg tre, omtapetsering och spackling. Det borde gått snabbare men pga sjukdom tog det hela två veckor innan det var klart och vi fick tillbaka vårt vardagsrum.

Inte direkt gott om utrymme att se på tv och som ni ser absolut inte kattsäkert vilket innebar att kattstackarna fick sitta inlåsta i sovrummet när jag inte var hemma.

Nej! Han fick inte vara där uppe och det visste han men han var tvungen att hoppa upp en gång/dag och kolla om jag blev lika imponerad som han. Det blev jag INTE.



Issys älskade hängmatta hamnade framför fönstret i flera veckor och hon fullkomligen galopperade ut ur sovrummet och slängde sig i den så fort jag släppte ut henne varenda dag. Vilken lycka att den fanns kvar!

Lycka är att vara två som inser hur täckt det är att vara inlåsta i sovrummet när matte är borta och främlingar går omkring i lägenheten. Då trycker man ihop sig och lider tillsammans!