onsdag 3 oktober 2012

En sista hälsning.

Trion och jag vill berätta något ledsamt för igår var ingen rolig dag. Igår var dagen när lilla Flisan blev tvungen att gå över regnbågsbron.

Vi vill berätta lite om Flisans sista månader när hon flyttade in till stan från att ha varit utekatt, hennes matte var naturligtvis orolig att Flisan skulle vantrivas inomhus men så blev inte fallet.

Flisan visade sig vara en cool liten dam i sina bästa år som snabbt vande sig vid sina nya domäner och som njöt av att ligga i hängmattan på sitt nya klösträd, att speja i sina fönster, att krypa ner under mattes täcke och gömma sig och vi får inte glömma hur hon fascinerades av att gå genom dörrar som ibland var öppna och ibland stängda.

Det var roligt att lära känna det nya reviret. Glädjen var extra stor när dörren till sovrummet stod öppen och både Flisan och matte tyckte det var jättemysigt att Flisan nu kunde komma och lägga sig i sängen hos matte på kvällen när det var dags att sova.


Ibland händer det som bara inte får hända, sjukdomen slår till. Jag stod själv i samma sits för tre år sedan och även om man vet att det är för kattens bästa så är det som matte så otänkbart att själva orden är närapå omöjliga att yttra. Flisans matte var stark nog igår och jag är så glad över att hon fick hjälp och stöd av underbar personal på djursjukhuset.

Jag och trion hoppas och tror att Flisans mår bra på andra sidan och vi tackar för att vi fick lära känna dig på ålderns höst.



6 kommentarer:

  1. Sänder massor av (((kurr))) och trösteklappar till Flisans matte

    SvaraRadera
  2. Tröstekramar till Flisans matte!
    Har varit i samma sits 5 ggr. Man vänjer sig aldrig vid detta grymma slut.
    Man får tänka att man befriar sin vän från plågor. Det är det finaste vi kan ge våra vänner.

    Kram från alla mina katter också.

    Bella från Malmö

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack Bella! Du har helt rätt, det är en fin men svår tjänst att göra för sina små.

      Radera
  3. Stort tack Simzanne för den fina hälsningen! Den värmde mitt hjärta. Mitt i mörkret lyser det så vackert kring Flisan och jag är så tacksam över att jag fick vara nära henne hennes sista tid i jordelivet! Tack till er andra också för tröstande ord!
    Kristina

    SvaraRadera

Agnes

Jag bloggar så sällan men tycker själv att det är roligt att kika in ibland och titta på bilder från förr.  Jag har tänkt flera gånger i hös...