lördag 20 augusti 2011

Djurens samarittjänst i Gråbo - 2 år senare

Nästan på dagen två år efter mitt första besök på katthemmet hade de öppet hus igen och jag åkte dit för att se hur de har det nu. Huset är sig likt, överallt finns kattkorgar, klösträd och kattlådor och det är rent och fint och luktar gott.

Nya katter har förstås tillkommit, det finns visst en aldrig sinande mängd huskatter vars ägare inte längre kan eller vill ta hand om dem. Ibland undrar man hur folk resonerar innan de gör sig av med sin lilla fyrbening, hur många chanser de ger dem och om de verkligen måste göra sig av med dem?

Missförstå mig rätt, det är fint på katthemmet och personalen gör ett jättebra jobb men det måste ju kännas även i ett litet katthjärta att man inte längre får bo hos sin familj, att man inte längre får ha sina människor och bo i sitt eget hem. Att man helt plötsligt måste dela hem med en massa andra katter...

Helt plötsligt ska man rätta sig efter nya rutiner och den trygga punkten i tillvaron finns inte längre.





Jag kom iväg lite senare än jag först hade tänkt och det märktes att katterna började bli lite trötta på all uppmärksamhet när jag dök upp. Fyra timmar med konstant uppmärksamhet och en massa amatörfotografer kan nog testa tålamodet hos de flesta men katterna var förvånansvärt tålmodiga med mig och min kamera.





Visst är det lite bullerbykänsla över stället? Redan utanför staketet märker man att stället drivs av personal som är måna om att det ska vara hemtrevligt och att katterna ska ha det så bra det bara går på ett katthem.

Det stora huset och ett av småhusen sett från vägen.




Flickan har efter instruktioner från sin mamma lärt sig att man inte får klappa främmande katter på magen och att man ska hälsa innan man klappar.








Trappan finns kvar och leder från stora rummet i huvudbyggnaden ner i trädgården på baksidan.





"Jo jag vet att jag är söt men nu vill jag faktiskt sova ifred..."





I en liten friggebod på tomten bor de små kattungarna som fortfarande sitter i karantän. Eftersom de inte är färdigvaccinerade får de inte träffa besökare eller de andra katterna men de var väldigt nyfikna på omgivningen.





Insidan av kattungarnas bod.





Några av dem sover middag.





Liten sötnos tittar nyfiket på alla som går förbi utanför fönstret.





På dörren hade personalen satt upp lite information om kattungarna och där framkom bland annat att några av dem hade dumpats på en soptipp, hur kan människor bete sig på det sättet?!





Alla vuxna katter som säljs via katthemmet säljs kastrerade och den som köper en kattunge förbinder sig att låta kastrera den när den är runt 6 månader. Det är förbjudet att ta ungar på katter från katthemmet, något jag tycker är jättebra.







Hittad dumpad på en soptipp men nu i trygghet tack vare katthemmet.




Överallt finns små krypin och korgar och kattluckor finns uppsatta så att katterna kan gå in och ut som de vill. Trots alla dessa lådor så luktar det fräscht överallt och det märks att personalen månar om sina små fyrfotingar.




En av kattluckorna till ett av småhusen.




"Mutter, mutter.... Det var då ett jäkla fotograferande... Ska man va nån sorts modell nu eller?"




"Jag är lite rädd jag..."




Konsten att knö in sig på en liten yta.




Den här vackra lilla damen såg ut att ha valt korg efter sin egen pälsfärg.
"Klart korgen måsta matcha, accessoarer vet ni väl..."




Matdags!




"Nom, nom."




Två av dem som söker nya hem.




Information om dem som söker hem.




Här är lillan, en otroligt vacker liten blyg tjej som söker hem.




Såå vacker! Hade jag varit där för att leta katt hade jag försökt flirta lite till med Lillan, vackrare katt har jag sällan skådat och jag gillar hennes noslängd i kombination med pälsen. Hon ser ut som perserkatterna gjorde förr tycker jag.




När jag dök upp med min kamera suckade Lillan och i sann Greta Garbo-anda deklarerade hon att "Ajj våånt to bii alååne!"
Jodå, en så söt tjej kommer undan med divalater :)




Baksidan av huset, bakom stängslet syns trappan från storarummet.




Kamouflagekatt.




IKEA finns representerat i alla svenska hem sägs det och naturligtvis så även på katthemmet.




"Vem vill ha mig då?"




Längst upp kan man väl kamouflerad gömma sig om man är rädd, speciellt om man är svart som de faktiskt var.




Den här lilla tjejen är bokad och det förstår jag, hon är jätteliten och otroligt kelsjuk men blyg för nykomlingar och det är väl inte så konstigt?

"Jag som är svartsköldpadda syns alldeles för bra i det stora trädet men om jag ligger här så kanske jag inte syns så väl?"
Nja, nån tiger är du inte så jo, du syns rätt bra där.









Det hade visst hänt en liten olycka sist det var öppet hus så nu satt Fina i eget hägn, det kan nog vara rätt skönt att slippa all uppmärksamhet ibland.




Bakom galler och nöjd med att inspektera sina beundrare på håll.




Klassisk tabby tror jag teckningen heter, oerhört vacker är den.




Tur att det finns rejäla stolar när en sån här bamse vill vila middag.




















Jag försökte läsa lite om katter som behöver faddrar när den här killen dök upp och ville visa mig nåt. En sak är visst likadan oavsett var katter bor.
"Jo då, kom och titta vad jag har!"




"Klösträd? Nä vaddå?! Det är ju en låda ser du väl?"




"Mmm, MIN låda! Låda, låda låååda!"








När jag såg katterna under trappen tänkte jag direkt på lilla Ida från Katthult och hennes katta.







Jag vill avsluta med ett stort tack till personalen och katterna på katthemmet, det var jätteroligt att se hur fint ni har det och jag hoppas ni kommer ha öppet hus nästa år igen.

Tills dess, på återseende :)

13 kommentarer:

  1. Hejsan

    Vet du om katthemmet har någon mailadress jag kan nå dem på? Kan nämligen inte ringa pga hörselskada, så mail är enda sättet för mig.

    Vi ska nämligen flytta till villa nära Gråbo i höst och då tänkte jag skaffa katt från katthemmet när flyttröran har lagt sig. Tar med min egen skogkatt, som nog gärna vill ha kompis där.

    Mvh
    Caroline

    SvaraRadera
  2. Hej, vad kul att du vill adoptera katt från katthemmet :) De har en egen hemsida på http://djurenssamarittjanst.se/ , där finns all kontaktinformation under Om oss, kontakta oss. De finns även på facebook, söker du på Djurens samarittjänst så hittar du dem där.

    Hoppas du hittar den perfekta katten för dig :)

    SvaraRadera
  3. Vilket fint reportage om katthemmet!Visst är det sorgligt att de behövs men tur att de finns. Förstår inte hur man bara kan överge sin katt och tro att den ska klara sig. Nosbuff

    SvaraRadera
  4. Mycket vackra bilder!
    FOlk som behandlar djur och barn illa har jag ingen förståelse för, så trött på folk som skaffar djur och sen skiter i dem!

    SvaraRadera
  5. Åh så många fina kort du tagit på alla fina missarna på kathemmet i Gråbo.
    Visst är det tragiskt att så många katter far illa och bara lir dumpade på dom mest konstiga ställen , man blir så lessen :(
    Tur att det finns eldsjälar som driver katthem !!!
    Den svartvita missen som du skrivet = Jag är lite rädd jag. Är ju en kopia på Bandit i Inkans liga :)

    SvaraRadera
  6. Jättefina kort på de söta missarna på katthemmet! När man läser om deras historia, så blir man så uppgiven. Hur tänker en del människor? Kurr och burr.

    SvaraRadera
  7. Jag tänkte också på Bandit när jag såg teckningen och om jag minns rätt så kommer väl han också från ett katthem från början?

    Jag hade en obehaglig känsla i magen när jag gick där, var är alla mattar och hussar nu? De tar inte emot förvildade katter på hemmet vilket jag kan förstå, de ska ju kunna placera ut katterna i nya hem inom rimlig tid men var är då alla före detta mattar och hussar? Inte katten har alla de där katterna fötts ute i det vilda...

    SvaraRadera
  8. Härligt reportage både i bild och text. Otroligt synd att katthem ska behövas (folk borde veta bättre) men det ser ut som de verkligen gjort ett bra jobb.

    Du har helt rätt angående Inkans Bandit, han kommer från Katthemmet Kompis i Nybro från början. Nu gosar han Inkan på heltid =)

    SvaraRadera
  9. Vad fint katterna har det på katthemmet. Tur att det finns människor som bryr sig och tar hand om oönskade katter, och ser till att dom har det bra tills dom hittar nya permanenta hem. Vad är det för fel på folk som bara dumpar sina katter? Tack för att du delade med dig av ditt besök på katthemmet! / Anne.

    SvaraRadera
  10. Ja man undrar ju vad det är för fel på folk egentligen.

    Jag glömde skriva att katthemmet alltid söker faddrar och volontärer, om det är någon som känner att de kan och vill ställa upp så hör av er till katthemmet.

    SvaraRadera
  11. Samtidigt som det skär djup i hjärtat av att se dessa underbara katter stå utan ett eget hem så värmer det nåt så oerhört mycket att se hur fint de har det på katthemmet och att det finns människor som viger sitt liv åt att hjälpa dem.
    Jag som många andra kan bara inte förstå hur man kan överge någon så som dessa katter blivit övergivna. Det är bortom mitt förstånd.

    Tack för alla fina bilder och detta härliga om än sorgliga inlägg!

    SvaraRadera
  12. Tack Victoria, det värmer :)

    Jag kan inte heller fatta hur så många kan värdera katter så lågt, hur kan de bara?

    SvaraRadera
  13. Hej jag vill först tacka flr alla finna bilder på Lindas katthem i Gråbo,och av en händelse så hittade jag den här sidan,och blev lite överraskad av allt jag såg och läste,och det är som jag skrev på min hemsida att hjälps vi åt kan vi rädda många djur idag tillsammans Tack till alla som tänker på våra djur :) Här kommer länken till min hemsida http://www.moggeshemsida.se/62664085

    SvaraRadera

Glad påsk önskar småtrollen och jag!

K