Världens finaste fisk

Det tycker i alla fall Gabriel att den är, världens i särklass finaste fisk. Ja den där blå tygbiten han apporterar alltså.

När jag köpte den var den en blå fisk med färgglada band på och den var fäst vid ett spö men snöret bet han av och sen släpade han omkring på fisken dagarna i ändå och lekte jägare. Varje dag norpade Lucas fisken och bet bort en bit för att kolla om den verkligen var så speciell och lilla Gabriel satt och såg eländig ut bredvid, han är alldeles för snäll för att våga utmana Lucas.

Nu bor fisken på soptippen och jag fortsätter leta efter en ny i alla djuraffärer jag ser, här går leksakerna åt på löpande band.

Så här ser det ut hemma hos oss varenda kväll, Gabriel kommer släpandes på sina grejer och vill apportera. Ibland har jag en hel hög med rosa elefanter utan huvud och tigrar utan ben öron och svansar bredvid mig i soffan och alla har de en sak gemensamt: Lucas har gjort sönder dem och Gabriel tycker att de är alldeles enastående fantastiska och värdefulla.

"Snälla du kan väl kasta min älskade fisk så jag får hämta den igen?"

Mera plugg

"Nu förstår jag ju att ni undrar varför jag sitter här! Matte säger att hon måste plugga igen och att jag är i vägen hur nu det skulle vara möjligt."



"Det enda jag gjorde var att hjälpa henne hitta i böckerna... Någon måste ju faktiskt tugga på kanterna av boken och smocka pennan ibland, annars blir det liksom inte rätt förstår ni?!"



"Stör? Jag? Jag sitter bara här och luktar lite, inte skulle väl jag dricka av ditt te utan lov... Jag som är en så snäll och städad pojke som aldrig ställer till med något bus."

Älskade Devon rexkatter

Idag har jag varit hemma hos Kristina som har uppfödningen S*Älskade och klappat och lekt med hennes vackra katter. Hon har en kull med fyra små 9-veckors yrväder och gosmaskiner som är helt oemotståndliga och det var väldigt frestande att plocka med ett par stycken när jag skulle gå hem.

Först ut Saga, en norsk skogkatt som har en alldeles fantastisk yvig päls och en röd och en svart strumpa på baktassarna.




Alla fyra kattungarna på bushumör.



Vackra mamma Fia var lite mer skeptisk till min kamera och mer intresserad av att försöka hinna sno kakor från fikabordet.
"Hmm... Nån gång måste de väl ändå titta åt andra hållet och då ska jag minsann proppa magen full..."



"Ska vi sova middag tillsammans här inne?"



Skare sitter i mattes knä.



Fia har hittat matpaketet och gör sitt bästa för att komma åt lite mat.
"På nåt sätt ska det gå."



Hela gänget käkar middag.



Lilla Rimfrost mitt i leken.
"Stå stilla i fem sekunder och bli fotograferad? Nej det går nog inte om man har så mycket spring i benen som jag har men jag kan ju försöka..."



"Oj! Jag försökte i alla fall..."



"Måste springa, springa, springa."



Den här lilla tjejen blev snabbt en av mina favoriter, gosig och jättebusig och med världens näpnaste lilla ansikte.



Lilla fröken näpen spärrar upp sina enorma ögon, hur söt kan man bli egentligen? Snöängel heter hon och visst passar namnet på en sån liten ängel?



Tunga ögonlock och huvudet börjar sjunka ner mot bädden, det är jobbigt att ha besök och underhålla gäster.



Lappvante poserar för kameran och visar att hon minsann också är en bedårande liten tjej.



Vippor går alltid hem.



"Nu måste vi faktiskt sova."