Uppdatering: skadade pojkar

Lucas blev snabbt sämre igår kväll, nosen fylldes med tjock slem och andningen började pipa igen. Jag ringde Västra Djursjukhuset tidigt i morse och vi fick en tid redan vid lunch så idag har Lucas blivit sövd och fått nosen renspolad igen.

Den här gången hade han en massa äckligt i höger nosborre (heter det så?), det verkar som om viruset slår till i vänster resp. höger varannan gång. Det är otäck att det kommer så snabbt, på måndag morgon var han relativt pigg och andades jättefint, kl 12 började han snora lite grann. 24 timmar senare än nosen full av äckligt kladd som han inte får ut själv.

En ny odling är tagen idag och vi fortsätter med penicillin och kortison i injektioner på sjukhuset hela veckan.


Positiva nyheter:

Lucas fortsätter äta själv och att jag t.o.m. hörde honom vara uppe och äta på natten. Det är så härligt att se att aptiten kommer tillbaka. Han är också mycket kelig och sällskaplig men naturligtvis trött och han rör sig som en liten gubbe.

Lucas mår väldigt mycket bättre när han får nosen spolad och han kommer att få hjälp med det igen om han blir tät. Det känns skönt att veta att det finns hjälp att få.

Gabriels mage verkar tåla Metacam, jag var orolig för att den inte skulle det eftersom han lätt blir dålig i magen. Han haltar lite grann ibland men i det stora hela verkar han må mycket bättre redan.

En sjukling och en skadad hjälte

En olycka kommer sällan ensam sägs det och det stämmer visst. Lucas mår klart bättre och har t.o.m. ätit frukost själv idag men tyvärr har det också börjat rinna lite från nosen på honom igen så jag vet inte riktigt vad jag ska tro. Försiktigt hoppfull är jag fortfarande men det kändes mycket bättre i morse när hans nos var torr.

Olycka nummer två då? Jo lilla Gabriel som är en klätterapa och alltid levt efter mottot att ser det roligt ut uppe på någonting så måste jag ta mig dit, kosta vad det kosta vill har lyckats skada ena bakbenet.

Jag såg det redan i lördags men trodde inte det var så allvarligt, han var klart bättre efter att ha vilat ett par timmar så jag avvaktade. På söndagen var det ok fram tills lilla Herr Nilsson kom på att han måste ju bara klättra från en stol som det låg en kudde på upp på datorbordet. Det gick inte alls och han dunsade i backen.

I morse var jag således på Västra Djursjukhuset två gånger, första gången för att Lucas skulle få sina sprutor och andra för att få Gabriels tass kollad eftersom han haltade ganska ordentligt. Hemma alltså.

När man kommer till veterinären är det som bekant ofta så att katter döljer att de är skadade. "Skadad? Jag?!" vrålade Gabriel så det ekade i hela väntrummet och folk viskade om att det där är en sån där siames och att såna har man ju hört talas om hur högljudda de är. Med lätt röda kinder förklarade jag att han inte brukar vråla så hemma.

"Jag vill inte sitta i BUREN!!! Vill inte åka i BILEN!!!" fortsatte Gabriel och strax därefter blev vi visade till ett eget rum trots att det var långa köer. Kanske ligger det en sanning i att den som gapar högst får mest eller så hade vi bara tur, vem vet?

Inne hos veterinären haltade Gabriel knappt alls men han ville däremot gärna demonstrera att han gillar att hoppa upp och ner på saker och han gillar att krama veterinärer. Han spann högt och försökte leka hal ål på undersökningsbordet men varken bet eller rev trots att han ju faktiskt har riktigt ont.

Gabriel "Tyvärr fattade vaken matte eller veterinärerna att det hade varit ett mycket roligare besök om de hade låtit bli att klämma på mig och istället lekt hoppa upp på skåp och pussats och kramats. Det gillar jag!"

Utlåtandet blev att han troligen har översträckt bakbenet och ska därför äta Metacam i 14 dagar mot inflammation och värk. Framför allt ska han inte hoppa upp och ner på saker utan hålla sig stilla.

Försöka går ju sa jag och åkte hem och försökte ändra lite här hemma så att han inte har så många saker att klättra på. Uggleposten i köket hamnade på golvet...

och i de stora klösträden tog jag bort översta hängmattorna.

För att få i Gabriel Metacamen fick jag muta med lite ostpasta samtidigt som lilla Issy besviket pep att hon minsann älskar Metacam sedan hon fick det i somras och om hon bara får lite så lovar hon att inte klaga över sin nedmonterade hängmatta. I alla fall i fem minuter.

Jag har haft semester i två veckor men känner mig som en urvriden disktrasa. En av veterinärerna sa att "det är som att ha ett kolikbarn" om att vårda en katt med kattsnuva. Trots allt jobb är det värt det när jag ser hur glad Lucas blir över att få sova i sängen hos mig och Gabriel på natten istället för i en bur på sjukhuset.

Issy då, var sover hon? I den djupa hängmattan på petfun-träden. "Man kan ju inte sova i en säng där någon som har det dåliga omdömet att lukta sjuk, pipa när han andas och dessutom luktar sjukhus ligger" hälsar hon. Förhoppningsvis kommer hon över det snart min lilla morrhoppa.

Hemma igen!

Uppdatering kl 21:40
Nu har lilla Lucas ätit själv :) Först lite torrisar i morse på sjukhuset och ikväll här hemma lite godis vid två tillfällen, lite blötmat och så lite torrisar.
Inte i närheten av hur mycket han behöver få i sig men HAN ÄTER! Frivilligt!





Så här glad blir man när man inser att man är hemma igen!

Vi kommer att åka till sjukhuset en gång om dagen den här veckan så att Lucas kan få sina mediciner i injektioner för att underlätta för oss.

Det märks att han är tät i nosen fortfarande men inte alls lika illa som förut och han använder luktsinnet igen. Nu rullar han på alla våra mattor och går från rum till rum och klöser på klösträden. Han är så uppsprallad och glad över att vara hemma :)

Inlagd igen

Lucas blev sövd idag och veterinären spolade ut jättemycket var ur nosen på honom. Han ska ligga kvar i minst en natt och eventuellt bli sövd och renspolad igen i helgen.

Det är jättesvårt att få i honom mat och mediciner när han är så slemmig i nos och hals, han dreglar och ulkar sig och medicinerna kommer upp igen så det är riktigt skönt att han fick stanna kvar och få sina mediciner i injektioner istället. Han har också dropp och får hjälp att äta så förhoppningsvis har han mer energi när han kommer hem igen.

Stackars lilla Lucas, måtte han få må bra snabbt igen.

Om och om igen...

Lucas är tyvärr sämre igen, det rinner tjockt snor ur nosen och emellan varven har han svårt att andas. Vi påbörjar penicillinkur nr 3 idag och hjälper inte den ska han tillbaka till sjukhuset för sövning och rengöring av nosen på fredag morgon.
Det är inte lätt att vara liten kattkille och vara sjuk.

Tur i oturen är att jag har en alldeles fantastisk chef som inser hur jobbigt det är att behöva lämna liten Lucas ensam så jag har fått ledigt resten av veckan. Jag har inte ord för hur skönt det är att slippa gå på jobbet och oroa mig för att tempen ska gå i taket eller att han inte ska få luft eller något annat som han inte rår på utan hjälp.


Vi börjar bli proffs på det här med tvångsmatning både jag och Lucas men oj vad jag längtar efter min lilla chokladkille som har stenkoll på vad jag äter och alltid är hungrig.

Vård av sjukt djur

Lucas har nu varit allvarligt sjuk i tre veckor och det märks att det har tagit på krafterna, även om han är lite piggare så rör han sig som en gammal gubbe och reflexerna hänger inte riktigt med.

Idag har han varit med och försökt leka med vippan men han orkar inte springa utan sitter still och viftar lite med tassen. Det värmer i hjärtat att se honom försöka efter alla dessa dagar då han bara legat apatiskt på sängen eller soffan och jag har naturligtvis anpassat leken så att även han ska få vara med en stund.

Våra dagar är centrerade runt omvårdnaden av Lucas, nosen måste spolas och han måste ha sin medicin minst en halvtimma innan han ska äta för att han ska kunna andas och äta samtidigt. Sen tar det tid att tvångsmata även om Lucas sitter fint och accepterar det. Proceduren upprepas flera gånger/dag.

Han andas inte genom munnen, när det blir jobbigt att få luft sträcker han nosen mot taket och tar i så varenda muskel i hela kroppen spänns och det är riktigt plågsamt att se det. Hundar öppnar munnen när nosen är tät, katter gör det ytterst sällan och Lucas helst inte alls. När det är som värst låter han mig hålla upp överläppen på honom så han får luft genom munnen.

Jag har varit ledig över jul och nyår så jag kunnat lägga en massa tid på att mata, spola nos, medicinera etc. men eventuellt måste jag tillbaka till jobbet på torsdag och jag vill verkligen inte lämna honom ensam i flera timmar i det här tillståndet. Imorgon ska jag ringa jobbet och be om förlängd semester ett par dagar men det är ju inte alls säkert att jag får det.

Tänk om det ändå fanns en rättighet att få semester eller tjänstledighet för vård av sjuka djur.